mycket
Ja, det är mycket just nu. Mycket som ska göras, mycket som ska funka, mycket som ska hinnas med, mycket som ska ges, mycket som ska fixas, mycket som ska komfronteras, mycket som ska hanteras, mycket att tänka på, mycket att besluta om, mycket att försöka få ut av allt, så mycket som möjligt. Och mycket som jag saknar.
Just nu när jag ligger här och lyssnar på Reason Why och klockan inte ens är elva än och jag är helt slut efter att inte ha gjort något hela dagen och ångesten och paniken inför onsdagens inspelning dyker upp och inför våren och inför alla mina misstag jag gjort under de senaste veckorna och inför alla fel jag kommer göra och hela mitt liv och min framtid, då kommer saknaden.
Jag har aldrig varit single längre tid, sedan jag var 15. Sen dess är det längsta knappt en månad. Det är som nu, knappt en månad. Det känns som så mycket längre för jag har hunnit med en sån massa skit, har dränkt mina sorger och problem i mer eller mindre alkoholhaltiga drycker (dock inte en enda minneslucka, skönt), har hunnit med alldeles för många ogenomtänkta hångel (är onyktra, eller nyktra, spontanhångel någonsin genomtänkta?), har gjort bort mig, har fått en massa både söta och ohyfsade saker skrivna på min overall och faddertishan...
Usch, blir alldeles yr, det kanske är därför jag mår som jag mår, kanske därför jag känner mig helt utsliten och slut fastän jag sover vid förnuftiga tider... Jag förstår inte...
Men jag längtar så efter någon att hålla om, efter någon att älska, någon att bli älskad av, på riktigt... Men jag vet att det inte får bli något nu, för det skulle bli så jobbigt... Jag är ju bara kvar tills januari och den här gången på riktigt, den här gången ska jag inte hitta någon som jag tror är mitt livs kärlek som sedan dumpar mig, nej, för nu går jag min egen väg, och då får jag väl leva med att det blir lite ensamt ibland, bara att lära sig hantera det...
Så, nu ska jag sova för imorgon är det seminarium och sen fest, förfesten börjar kl 16.30, det är ganska tidigt för att börja dricka, men är man fadder och samvetare så är man=)
Kärlek
Just nu när jag ligger här och lyssnar på Reason Why och klockan inte ens är elva än och jag är helt slut efter att inte ha gjort något hela dagen och ångesten och paniken inför onsdagens inspelning dyker upp och inför våren och inför alla mina misstag jag gjort under de senaste veckorna och inför alla fel jag kommer göra och hela mitt liv och min framtid, då kommer saknaden.
Jag har aldrig varit single längre tid, sedan jag var 15. Sen dess är det längsta knappt en månad. Det är som nu, knappt en månad. Det känns som så mycket längre för jag har hunnit med en sån massa skit, har dränkt mina sorger och problem i mer eller mindre alkoholhaltiga drycker (dock inte en enda minneslucka, skönt), har hunnit med alldeles för många ogenomtänkta hångel (är onyktra, eller nyktra, spontanhångel någonsin genomtänkta?), har gjort bort mig, har fått en massa både söta och ohyfsade saker skrivna på min overall och faddertishan...
Usch, blir alldeles yr, det kanske är därför jag mår som jag mår, kanske därför jag känner mig helt utsliten och slut fastän jag sover vid förnuftiga tider... Jag förstår inte...
Men jag längtar så efter någon att hålla om, efter någon att älska, någon att bli älskad av, på riktigt... Men jag vet att det inte får bli något nu, för det skulle bli så jobbigt... Jag är ju bara kvar tills januari och den här gången på riktigt, den här gången ska jag inte hitta någon som jag tror är mitt livs kärlek som sedan dumpar mig, nej, för nu går jag min egen väg, och då får jag väl leva med att det blir lite ensamt ibland, bara att lära sig hantera det...
Så, nu ska jag sova för imorgon är det seminarium och sen fest, förfesten börjar kl 16.30, det är ganska tidigt för att börja dricka, men är man fadder och samvetare så är man=)
Kärlek
Kommentarer
Trackback