Princess with a plastic crown
Jag är så stolt över mig själv, jag sprang en dubbelrunda. Drygt en halvtimmes springande plus en kvart walk för att få ner pulsen innan jag kom hem. Visserligen missade jag precis det fina vädret, men det var det värt för Pappa kom hem och käkade lunch och honom träffar jag så lite. Precis när jag gick utanför dörren och satte på mp3spelaren började det dugga. Uppe på toppen (jag springer alltid upp i skogen fast jag tar alltid den lite mindre branta vägen uppför) blåste det riktigt ordentligt så det var tungt både första och andra gången. Riktigt tungt. Var nära att ge upp ett tag, men bet ihop och kutade på.
Vårregnet som blandar sig med svetten, gräset vars doft skvallrar om att våren är på väg, maskrosorna och knopparna på träden som bara skriker efter regn och sol omvartannat, fåglarna, uppförsbacken, sen nerförsbacken, bergen i diset långt borta, staden nedanför, bondgårdarna runtomkring. Mmmm. Härligt!
Föresten så är Lord Eddie And The Thugs (Ska-bandet som spelade på Årshögtiden i höstas) världens bästa musik att springa till. Deras sound producerar en massa serotonin som förstärker verkan av endorfinerna i hjärnan och gör en odödlig från första tonen. Så himla härligt!
För allra bästa effekt kan man blanda Lord Eddie and The Thugs med The Lips som också är ett underbart band(tyvärr ganska okända...) Det enda jag lyssnar på just nu förutom Anyone Can Whistle och I Get A Kick Out Of You som jag ju måste kunna perfekt på lördag. Läskigt läskigt, men kul! Skitkul!
Jag har dessutom bakat bröd och städat lite.
By the way: Jag tror att kullar och berg och i synnerhet branta nerförsbackar enbart är till för att vi människor ska få uppleva känslan av att flyga. Tänk själv hur det känns när man kutar upp för en backe för att sedan när man kommit över krönet känna hur det drar till i maggropen när man tar ett extra skutt första steget nerför. Jeeeehaaa!
Min joggingrunda är bra.
Och imorgon ska jag träffa en gammal polare som har varit borta ett år och som jag inte har träffat sen min avskedsfest i juni 2006. Jag har saknat honom så mycket! Verkligen en av de underbaraste kill-polare från min ungdomstid! Det är mycket bra på gång. Det ger energi. Och energi är bra. Riktigt riktigt jättebra.
Vårregnet som blandar sig med svetten, gräset vars doft skvallrar om att våren är på väg, maskrosorna och knopparna på träden som bara skriker efter regn och sol omvartannat, fåglarna, uppförsbacken, sen nerförsbacken, bergen i diset långt borta, staden nedanför, bondgårdarna runtomkring. Mmmm. Härligt!
Föresten så är Lord Eddie And The Thugs (Ska-bandet som spelade på Årshögtiden i höstas) världens bästa musik att springa till. Deras sound producerar en massa serotonin som förstärker verkan av endorfinerna i hjärnan och gör en odödlig från första tonen. Så himla härligt!
För allra bästa effekt kan man blanda Lord Eddie and The Thugs med The Lips som också är ett underbart band(tyvärr ganska okända...) Det enda jag lyssnar på just nu förutom Anyone Can Whistle och I Get A Kick Out Of You som jag ju måste kunna perfekt på lördag. Läskigt läskigt, men kul! Skitkul!
Jag har dessutom bakat bröd och städat lite.
By the way: Jag tror att kullar och berg och i synnerhet branta nerförsbackar enbart är till för att vi människor ska få uppleva känslan av att flyga. Tänk själv hur det känns när man kutar upp för en backe för att sedan när man kommit över krönet känna hur det drar till i maggropen när man tar ett extra skutt första steget nerför. Jeeeehaaa!
Min joggingrunda är bra.
Och imorgon ska jag träffa en gammal polare som har varit borta ett år och som jag inte har träffat sen min avskedsfest i juni 2006. Jag har saknat honom så mycket! Verkligen en av de underbaraste kill-polare från min ungdomstid! Det är mycket bra på gång. Det ger energi. Och energi är bra. Riktigt riktigt jättebra.
Kommentarer
Trackback