Tunga fjärilar

Jag har tunga fjärilar i min mage. Nåt som får mig att tappa aptiten och bli alldeles matt utan att några tårar kommer. Det är ingen sorg. Bara tunghet. Tunghet för att ödet är så jäkla grymt ibland..
Hans doft hänger fortfarande i kuddar och täcken. Hans blick hänger kvar bakom mina ögonlock, hans röst har fastnat på mina trumhinnor, hans ord sugit sig fast i mitt hjärta.
Det var länge sen någon kom så nära min själ. Väldigt länge sen. Så länge sen att jag knappt minns att det någonsinn hänt förut...
Inte så här i alla fall...

Timingen är ungefär så dålig som den kan bli. Det dröjer fyra veckor tills vi får chansen att lära känna varandra bättre. Två dagar har vi haft. På två dagar kommer man inte jättelångt. Man kommer nära varandra, men man lär inte känna varandra...

Jag ber till gudarna att de ska ta hand om honom, att ingenting ska hända när han dyker, eller surfar eller festar... Jag vill bara att han ska komma tillbaka välbehållen.

Och att han inte ska glömma mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback