Lucy, från Charlie Brown
Jag älskar henne och sedan igår inser jag varför. Jag har mycket av henne i mig. Min "coach", som jag skulle vilja kalla honom som hjälper mig med mitt arbete, tyckte jag påminde om henne. Hon är min scentyp. Djup med humor, eller humor med djup. Hur man nu vill vända det...
Jag har valt låtar att sjunga och scener att spela. Nu ska det repas, läras in, utantill så det gnistrar om det! Jag ska göra låtarna och scenerna till mina egna!
Mattias repar också för scenprov, så jag försöker på mitt bästa metafysiska sätt ge honom pepp samtidigt som jag hoppas på att få nåt av honom... Han har så mycket konstnärskap och kreativitet i sig som jag beundrar så.
Det är intressant att jobba på det här sättet och det ska bli väldigt spännande att se hur mycket mer jag kommer hinna lära mig om mig själv på den här månaden. En månad kvar till de första proven. En månad!!! Shit! Wow!
Tack alla som tänker på mig och skickar energi till mig!
Tack så mycket eBbA! Du är verkligen en underbar person att ha som vän.
Älskade fotona på facebook förresten! De fick mig att minnas hur du glänste över alla andra på spexscenen.
Tack Ebba! Det är skönt att vi kommer göra något på varsitt håll med lika innebörd. Det stärker att veta. Jag upplever att jag måste jobba hårdare än vad jag har gjort innan. Det kommer bli sjukt tufft. Men jag tror det kommer vara värt det. Det måste det vara!
Vi kör hårt! o peppar! Stor kram!