Little Red Riding Hair

Jag har bestämt mig för att inte anta cocktailerbjudandet jag skrev om i förra inlägget. När jag pratade med chefen igen visade det sig att hon i första hand absolut vill ha kvar mig på lördagarna (det är ju inte så lätt att hitta nån som går med på att jobba 12-22.30 en lördag och dessutom klarar av det), så hennes förslag hade gått ut på att jag skulle jobba i baren onsdagkvällar (sent, vilket inte går) och bli kvar på restaurangen på lördagarna vilket jag inte riktigt vill. Så då var det hela ganska klart och mitt beslut fattat.
Det känns viktigt att sluta så länge det är roligt. Vill inte riskera att bli osams med arbetskolleger och chefer...
Det känns som rätt beslut. Så det ska nog bli bra!

Annars då? Ja, jo, hmm, jag vet inte riktigt. Jag mår bra och trivs för det mesta. Mitt liv består huvudsakligen av skola, jobb och bandrep/låtskrivande vilket jag egentligen trivs med ganska bra. Men det är klart. Ibland saknar jag närhet, kärlek, ömhet... Men när jag lär känna någon så finns det antingen någon annan flicka där förhållandena är bättre (hon stannar i närheten, har ett fast jobb...) eller så backar han ur av rädsla att såras. Jag förstår det och accepterar det, men ändå gör det så ont varje gång det händer och det händer om och om igen...

Det kanske är det jag ger mig in på helt enkelt. Man kanske helt enkelt blir rädd för någon som är så medveten om sina mål när man själv inte har några eller inte så starka.
Helt enkelt. Ha! Inget är enkelt. Men ack vad tradigt det skulle bli om det vore så...

Idag har ingenting gått lätt hittills. Det har varit en sån där dag då man först tror att det ska gå bra, men efter nån timme vill man bara hem och bädda ner sig i soffan med chips och varm choklad och en bok eller en film. Ingenting går, inte en enda pirouett, inga stegkombinationer, inga hopp, ingenting... Jag lyckades inte ens stå ordentligt i en snygg 5e position relevé...
Jag gjorde en massa nybörjarfel i musikteorin och jag sjöng som en kratta på korepetitionen....

Strax står dialogarbete på schemat, då ska jag fokusera en timme till. Det måste ju gå. Sen hem, lära mig min monolog helt utantill, sen kan jag få poppa popcorn eller ta fram en påse chips, göra mig en kopp varm choklad och titta på tyska motorvägspoliser som jagar farliga bovar och orsakar karambolage på Autobahn.
Sen blir morgondagen förhoppningsvis lite bättre.

Neeeej, inte bara att allt går snett, nu har dessutom solen och vårdoften försvunnit ur luften ute och det duggar kallt och äckligt!

Suck...