Gränser

Gränser är till för att nås och tänjas på tills de spricker.
Jag når mina gränser. Jag tänjer på dem. Men det tar nog ett tag till tills jag lyckas spränga dem.
Jag får kramp i mina vader. Jag blir trött, tappar fokus, känner hur yrseln tar över.
Då bestämmer jag mig för att det räcker med 2 pass idag. Det får bli tre imorgon istället. Och någon form av konditionspass i helgen. Gå ut och dansa lördag kväll räknas också, såvida jag inte dricker nån alkohol...

Jag har börjat träna med pulsmätaren jag fick i julklapp. Det är bra. Det är bra för min diet. Då vet jag hur mycket jag bränner i snitt per dag och kan räkna ut hur mycket jag faktiskt får äta...
Denna veckan har jag hittills gjort av med 3900 kcal på 8 pass. Hade inte på mig mätaren igår på moderndansen. Det blir så jobbigt när man ska hålla på att kräla omkring på golvet... Men då brände jag nog också en 350 kcal. Vilket innebär ett snitt på drygt 1000 kcal per dag. Det är två hela chokladkakor. Eller en stor portion spaghetti och köttfärssås... Eller 11 ägg... Eller typ ett ton sallad.

Min nya plan innebär att försöka äta runt 2000 kcal per dag (vilket innebär 3 ordentliga måltider plus två mellanmål), då får jag ungefär 500 kcal över per dag och om beräkningarna stämmer borde jag då rent teoretiskt sett gå ner ett halvt kilo i veckan... Förutsatt att jag inte kompensationsäter om helgerna...:-S

Jag har även definerat några mål för det här halvåret. Eller ja, definerat är väl kanske lite överdrivet... Men jag har i alla fall goda föresatser om vad jag vill lägga ner energi på, vad jag ska bli bättre på, ungefär vart jag vill komma...

Huvudfokus denna terminen ligger för min del på dansen.
Självklart är sång och skådespel också viktigt och givetvis har bandet även i fortsättningen stor vikt i mitt liv, men det är dansen jag lägger huvudfokus på. Vilket innebär att jag vill lära mig se mig själv som dansare. Jag vet att jag kan mycket. Det säger man till mig också. Men jag står i vägen för mig själv. För att jag fortfarande har ett dåligt förhållande till min kropp och för att jag inte riktigt lyckas komma över det som inpräntat sig i mitt hjärta och min hjärta i våras: "Du kan INTE dansa".
För det första är det inte sannt. Och för det andra, även om det är sant så är det i alla fall nåt som går att ändra på och det håller jag på med nu. Det finns ingen som helst anledning i hela världen att jag inte skulle kunna bli en dansare. Jag måste bara jobba stenhårt för det. Och jag måste vilja det.

It takes an athlete to dance, but an artist to be a dancer.

Jag vet att jag är en konstnär. Det är det där med atleten som kräver arbete och så givetvis kombinationen...

Jag vill, ska och kommer att spränga mina gränser. Med hårt arbete, en gnutta tålamod och en rejäl portion ihållighet kan jag lyckas.

Så nu tar jag ett steg åt sidan och ger plats åt mig själv. Nu jäklar, mina damer och herrar!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback