9 veckor och 6 dagar...

...kvar tills höstterminen i Hamburg börjar.

Jag räknar dagar medan paniken stiger. Bergochdalbanan fortsätter, ibland känns det bra, ibland känns det jättejättejättehemskt! Rikitgt riktigt illa. Men som sagt, ibland även bra.

Jag hinner inte ens riktigt fundera över hur det känns eller varför, det är bara ibland (som t.ex. i fredags efter bandkonserten) som jag drunknar i rädslan inför allt nytt, inför att misslyckas, inför att bli alldeles ensam.

Samtidigt vill jag att tentorna ska vara över, att jag ska slippa allt detta tjat och gnat och bitchande i skolan. Jag vill bara börja om. Men jag vill helst inte behöva flytta ifrån mina vänner som är de som håller mig vid liv...

Nåväl, jag får väl börja räkna människor jag hinner träffa istället för dagar som går...

Och i slutändan vet jag ju att jag gör rätt, att jag är på väg åt rätt håll och att jag kommer lyckas och att det kommer bli bra!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Det tycker jag du gör rätt i. Känn efter och du vet svaret! Hoppas du kommer få en riktigt skön sommar fram tills terminsstart!

2010-06-08 @ 13:22:53
Postat av: Mattias

Det var alltså jag som skrev ovanstående, mitt namn ville inte följa med. kram! / Mattias


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback