Tussilago

Jag invigde våren för mig idag.

Jag plockade en tussilago.

Det måste vara den mest hoppbringande blomma som finns. Inte alls så skör och bräcklig som snödroppen, inte heller så sen som krosusen, utan stark, robust, glad och strålande, kämpar hon sig upp ur den kalla jorden och säger: "Nu är jag här! Nu du, Vintern, nu kan du ta och slänga dig i väggen! Din tid är över."

Jag plockade den utan att tänka så mycket. Jag tänkte bara, åå en massa tussilago i diket, jag måste plocka en. Nu i efterhand inser jag att jag invigt min vår. Jag har alltid plockat den första tussilagon jag sett, så länge jag kan minnas. En omedveten ritual. Men ack så viktig. Det ska bli en riktig tradition. Imorgon ska jag gå förbi diket i fråga en gång till och genomföra ritualen en gång till, medvetet. Jag vill lägga av mig vintern, inte längta tillbaka, utan se framåt, låta skuggorna falla bakom mig och bara njuta av allt som ligger framför mig. Som våren gör. Den tänker inte på det som dog i höstas, den tänker bara på det som föds nu.

Det ska jag också göra. Tänka på det som uppstår, händer och föds nu.

Metrologerna påstår att det ska bli 20 grader varmt på lördag...

Då är det bara att montera solbrillorna och pumpsen och glida runt och ha det riktigt glassigt!
(om det nu inte var så att man jobbar hela dagen...;-p)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback