Little Red Riding Hair

Det händer mycket och lite på samma gång. Ibland känns det som att jag står helt stilla och samtidigt gör jag en massa saker och utvecklas ständigt. Nya utmaningar kommer varje dag.
Det går från kanske till nej, till kanske igen, till väntan, till ovisshet, till visshet, till ljus, till mörker och så vidare.
Det svåraste är att inte låta sig dras ner i de djup som varje gång gapar när ett nej kommit.
För efter ett nej som svider och där man helst vill kasta handduken helt öppnas nästa dörr och hela proceduren börjar på nytt.
Förra veckan gjorde jag mitt första jobb som speaker. På svenska.
Jag har fortfarande träningsverk från min förra audition och jag fick inte sjunga efter att ha dansat, men dagen efter kom ett telefonsamtal från en tv-produktionsfirma och nästa casting är i övermorgon. Det rullar på.
Det händer inte av sig själv, men ibland måste man ha lite tillit och tålamod och så händer saker och ting.
Året har ju bara börjat och redan har jag kommit in i två modellagenturer och en eventagentur, gjort mitt första speakerjob och flera föreställningar med pjäsen jag var med i i höstas kommer framåt sommaren och hösten.
Dessutom har ju den stora castingsäsongen inte ens börjat.

Ibland känns det som att jag aldrig kommer att klara det här och ibland känns det så självklart att det kommer att gå bra.
Lätt är det sällan, långtråkigt blir det aldrig och fler möjligheter och chanser finns alltid.

Jag är tacksam att jag har familj och vänner som stöttar mig och tror på mig, annars hade jag gett upp.

Jag bestämde i somras efter jag fått mitt diplom att jag skulle ge mig själv minst två år tid innan jag ger upp.
Ett drygt halvår har gått. Jag är inte på långa väga där jag en dag vill vara, men med små små steg närmar jag mig målet.

Jag ska gå många steg till, och om de är små, så får det blir fler steg. Mer komplicerat än så är det inte.