Little Red Riding Hair

Jag har bestämt mig för att inte anta cocktailerbjudandet jag skrev om i förra inlägget. När jag pratade med chefen igen visade det sig att hon i första hand absolut vill ha kvar mig på lördagarna (det är ju inte så lätt att hitta nån som går med på att jobba 12-22.30 en lördag och dessutom klarar av det), så hennes förslag hade gått ut på att jag skulle jobba i baren onsdagkvällar (sent, vilket inte går) och bli kvar på restaurangen på lördagarna vilket jag inte riktigt vill. Så då var det hela ganska klart och mitt beslut fattat.
Det känns viktigt att sluta så länge det är roligt. Vill inte riskera att bli osams med arbetskolleger och chefer...
Det känns som rätt beslut. Så det ska nog bli bra!

Annars då? Ja, jo, hmm, jag vet inte riktigt. Jag mår bra och trivs för det mesta. Mitt liv består huvudsakligen av skola, jobb och bandrep/låtskrivande vilket jag egentligen trivs med ganska bra. Men det är klart. Ibland saknar jag närhet, kärlek, ömhet... Men när jag lär känna någon så finns det antingen någon annan flicka där förhållandena är bättre (hon stannar i närheten, har ett fast jobb...) eller så backar han ur av rädsla att såras. Jag förstår det och accepterar det, men ändå gör det så ont varje gång det händer och det händer om och om igen...

Det kanske är det jag ger mig in på helt enkelt. Man kanske helt enkelt blir rädd för någon som är så medveten om sina mål när man själv inte har några eller inte så starka.
Helt enkelt. Ha! Inget är enkelt. Men ack vad tradigt det skulle bli om det vore så...

Idag har ingenting gått lätt hittills. Det har varit en sån där dag då man först tror att det ska gå bra, men efter nån timme vill man bara hem och bädda ner sig i soffan med chips och varm choklad och en bok eller en film. Ingenting går, inte en enda pirouett, inga stegkombinationer, inga hopp, ingenting... Jag lyckades inte ens stå ordentligt i en snygg 5e position relevé...
Jag gjorde en massa nybörjarfel i musikteorin och jag sjöng som en kratta på korepetitionen....

Strax står dialogarbete på schemat, då ska jag fokusera en timme till. Det måste ju gå. Sen hem, lära mig min monolog helt utantill, sen kan jag få poppa popcorn eller ta fram en påse chips, göra mig en kopp varm choklad och titta på tyska motorvägspoliser som jagar farliga bovar och orsakar karambolage på Autobahn.
Sen blir morgondagen förhoppningsvis lite bättre.

Neeeej, inte bara att allt går snett, nu har dessutom solen och vårdoften försvunnit ur luften ute och det duggar kallt och äckligt!

Suck...

Jag berättade för min chef idag att jag tänkte sluta per sista mars och jobba på en annan restaurang (italienaren som ligger två hus brevid) tills jag flyttar. Försökte förklara att det handlar om att få en referens till i cv:t och en annan erfarenhet. Hon var lite besviken, men har ju vetat ett tag att jag inte kommer stanna jättelänge till.
Några minuter efter vi avslutat samtalet kom hon tillbaka till mig och sa att hon hade ett annat förslag. Hmm, tänkte jag, vad har hon tänkt sig nu, vad finns det kvar, jag har ju gjort allt inom det här företaget typ... Men nej, det har jag ju inte. Och förslaget hon kom med är faktiskt lite lockande, framförallt om jag nu ska fortsätta argumentera med cv och möjligheter att hitta extrajobb i Hamburg: Du kan få gå bartenderutbildning och lära dig allt om cocktails och jobba i baren och ta över efter Goran tills du flyttar. Va? Jag? Hallå??
Fatta så mycket betydelsefullare det skulle bli i mitt cv än ytterligare en restaurang. Barchef. Blanda cocktails. Det du...
Jag måste tänka på saken och är väldigt osäker... Måsta nog först höra mig nogrannare för vad det innebär för mig. För om jag i så fall måste jobba 17-05 varje fredag och lördag, så är det definitivt inte min grej. Måste jag dock inte det men får ändå lära mig allt, så är det nog det. För det är ju ett extrajobb som alltid behöver ungt vackert blod;-)
Nåväl, jag har några dagar på mig att fundera. Vem vet, jag kanske till och med kan få ihop både och... Eller nej förresten, det är ju just så jag måste sluta tänka... Fan.

Det är i alla fall jäkligt gött att veta att chefen verkligen inte vill bli av med mig. Det är skönt att vara behövd. Skönt att kunna välja. Men jobbigt att tvingas bestämma sig...

På sistone har jag kommit i berörelse med ett citat från Tim Burtons underbara kreation Big Fish. Scenen i fråga är den där huvudpersonen säger till jätten att det kanske inte är han som är för stor utan bara staden som är för liten. Jag har för mig att det är samma scen eller samma sammanhang åtminstone där han också säger något om att en guldfisk bara är så liten för att han är i ett litet glas, i ett större akvarium eller till och med friheten skulle han kunna växa till oanad storlek.
Jag tror det är så det funkar. Inte förän vi lämnar våran horisont, kliver över våra gränser och tillåter oss att växa kan vi verkligen komma framåt, lära oss något och just - växa...

M skrev till mig att jag ska söka stora utmaningar, alltid sträva efter det jag tror är omöjligt, göra allt för det och till slut nå målet.

Jag har träffat några konstnärer både i onsdags och i fredags ( i onsdags dem från The Baseballs, i fredags lokala rappare och deras manager). Det är lustigt för samtidigt som man märker att de också "bara är vanliga människor" märker jag även att de inte är det. De är annorlunda, tänker och fungerar på annat vis än "vanliga människor". De kämpar och sliter för att nå sina mål och njuter av tiden uppe på berget.

Min röst var egentligen inte alls på höjden idag, men ändå blev inspelningarna vi gjorde under bandrepet riktigt riktigt bra. Jag låter inte som jag brukar, men shit, det rockar ändå=)

Imorgon bär det av mot nya äventyr igen. Träning, sång, skådespel, förberedelser inför tentor och shower i vår och sommar.
Ny termin, nya mål, ny kraft, ny ambition, ny hängivenhet...

Jag vet vad jag vill och vart jag vill, och jag vet att med engagerat och hängivet arbete kan jag nå mina mål. Men jag måste vara beredd att arbeta och jag måste vara beredd att ge upp och avstå från det som avhåller mig från mitt arbete och från min väg till att bli en framgångsrik scenkonstnär.

Jag lyfter på hatten och önskar god natt!

You might be a big fish in a little palm, doesn't mean you've won
'Cause along may come  a bigger one...