Little Red Riding Hair

Tengo marcado en el pecho, todos los días que el tiempo no me dejó estar aquí. Tengo una fe que madura, que va conmigo y me cura desde que te conocí. Tengo una huella perdida entre tu sombra y la mía, que no me deja mentir. Soy una moneda en la fuente; tú mi deseo pendiente mis ganas de revivir. Tengo una mañana constante y una acuarela esperando verte pintado de azul. Tengo tu amor y tu suerte y un caminito empinado. Tengo el mar del otro lado: tú eres mi norte y mi sur Hoy voy a verte de nuevo voy a envolverme en tu ropa, susúrrame en tu silencio cuando me veas llegar. Hoy voy a verte de nuevo, voy a alegrar tu tristeza: vamos a hacer una fiesta pa' que este amor crezca más. Tengo una frase colgada, entre mi boca y mi almohada, que me desnuda ante ti. Tengo una playa y un pueblo que me acompañan de noche cuando no estas junto a mí. Tengo una mañana constante y una acuarela esperando verte pintado de azul. Tengo tu amor y tu suerte y un caminito empinado. Tengo el mar del otro lado: tú eres mi norte y mi sur.

Wann frag ich mich Wo beginnt mein Leben                                       (När undrar jag Var börjar mitt liv)

Mâste det finnas mörker för att vi ska förstâ vad ljus är? Mâste det finnas ont för att vi ska se vad som är gott? Man och kvinna? Rätt och fel? Bra och dâligt? Stort och litet? Svart och vitt? Som Katie Melua sjunger Cause the line between wrong and right is the width of a thread from a spider's web The piano keys are black and white but they sound like a million colours in your mind

nu är klockan nästan tolv igen... Jag som hade tänkt ta tag i mitt liv och gâ och lägga mig i tid... Hur ska detta gâ? Sâ här blir jag ju aldrig smal och vacker... Aldrig pigg och glad och mysig... Aldrig underbar och älskvärd... När menar folk allvar? Om du kallar mig sötnos, menar du det dâ? Om du säger att jag är jättevacker, är jag det dâ? Om du säger att du tycker om mig, gör du dâ verkligen det? Vill nâgon bli min vän? Vem? Varför? Varför inte? Vad är det för fel pâ mig? Eller varför vill du ha just mig när det finns sâ mânga underbart vackra söta tjejer runt omkring? Jag förstâr inte... Vem är jag? Och vem ser andra mig som?

Var börjar man när man ska skriva om sitt liv, om det som drar och sliter i en och ibland river loss bitar frân ens hjärta... Var? Jag flyttade hit till Sverige för tvâ mânader sen. Innan dess bodde jag i Bern i Schweiz. Jag har lärt känna en massa underbara människor här i Örebro, det är det ingen frâga om... Dels genom nollningen, plugget och spexet sâklart... Men ändâ sitter jag här helt ensam och märker att jag saknar nâgot. Nâgot grundläggande. Nâgot som alla behöver och som jag nog aldrig riktigt haft ändâ om jag är ärlig. Trygghet. Inte trygghet om att ha nâgot att äta imorgon eller nânstans att bo. Det behöver självklart ocksâ alla, men det jag menar gâr djupare. Jag menar vänskap, kärlek, tryggheten i sig själv. Att vara stark nog att klara av det man bör klara av.  Freedom is not the ability or right to do what you want to do. It is the power to do what you should do. Freedom is the freedom to love and not hate, if you can't love you're not free. Jag vet inte om jag är sâ stark som jag borde vara... Jag är inte den jag skulle vilja vara. Men varje gâng jag försöker vara den jag sâ gärna vill vara, märker jag att jag verkligen inte är den jag skulle vilja vara... Och det är sâ otroligt frustrerande, för jag vet ju inte vem jag är, bara vem jag inte är... Hur ska jag orka med att vara mig själv... Är jag verkligen sâ jobbig som jag tror, eller vill folk egentligen faktiskt ha med mig att göra? jag undrar det... Mina bästa vänner har alltid varit killar. Det har alltid känts lättare att prata med dem än med tjejerna... Killarna har kunnat uppmuntra mig och förstâ mig bättre... Men när jag här försöker hitta kill-bästisar blir det bara fel... Jag ger bort leenden, uppmuntrar och lyssnar, bjuder pâ te och kramar och är snäll... Men de verkar inte intresserade av vem som finns bakom mina grön-blâ ögon och min kropp... Jag vill ha vänner, de vill ha hângel... Eller sâ blir de allvarligt förälskade och jag blir till en hjärtlös heart-breaker! Varför? Jag förstâr inte! Fâr man inte visa att man tycker om nâgon utan att det tolkas som att man vill ligga?? Jag vill sâ gärna kunna sägä till folk att jag tycker om dem, men jag är sâ rädd att antingen bli utnyttjad eller sâra nâgon... Jag saknar närhet och ömhet och vänskap och vänskaplig kärlek och tâlamod och omsorg... Aimer c'est voler le temps. Aimer c'est rester vivant. Et toucher les ailes des oiseau, aimer, c'est ce qu'y a d'plus beau.Aimer.