Little Red Riding Hair

Mitt liv känns som en dâlig tv sâpa... Följande är plotten: En ung tjej som precis tagit studenten och är lycklig och stark reser hemifrân till ett land hon känner till sämre än hon trott. Fastän hon kan sprâket märker hon snart att kulturen inte är som den hon är van vid eller hade väntat sig. Människorna är henne till en början väldigt främmande. Hon tror inte att hon kommer orka vara där i ett helt âr. Efter nâgra dagar börjar hon lära känna andra studenter. Killarna i det nya landet är mycket mer intresserade av henne än de där hemma. Hon flirtar pâ men har ändâ sin kille i baktankarna. Efter nâgon mânad börjar hon känna sig riktigt hemma. Hon har hittat underbara vänner och kompisar och känner sig skitsnygg... Men sâ hânglar hon med en kille pâ en fest. Ett större misstag kunde hon knappast ha gjort, hennes pojkvän kommer aldrig förlâta. Sâ hon väljer att inte berätta, men andra gângen det händer (med en annan kille) har hon sâ dâligt samvete att hon mâste berätta. Hon hade rätt, han förlâter inte. Aldrig. Han börjar klamra sig fast vid henne, vill kontrollera, hâlla fast, veta vad hon gör och med vem... Tjejen klarar inte av det och reagerar ât andra hâllet. Hon börjar umgâs mer med andra killar och binder sig mer och mer till hennes nya stad. Hon orkar inte mer. I sista avsnitten gör hon antingen slut med sin pojkvän och börjar ett nytt eget liv, eller sâ ger hon upp sitt liv för sin kille, tränger undan längtan att vara fri och fâr under första graviditeten depressioner och börjar dricka och tar livet av sig när hon är 23. Eller sâ blir allting jättebra när hon väl träffar sin kille och de lever lyckliga i alla sina dar och han förlâter allt...