I-land-problem i min värld...
| Här sitter jag på Råå. Nätet jag använder är nån grannes, männen i min familj (pappa o brorsan) lagar mat och det går väl sådär... Jag hade några dagar för mig själv i vårt lilla hus här innan familjen kom. Det var precis vad jag behövde efter allt strul hemma i Öret. Då var det dessutom otroligt fint väder här så jag gick runt på stan, drack kaffe i solen och njöt av att vara med mig själv. Brukar inte tycka om att umgås med mig själv annars, men nu var det riktigt skönt. Jag har otroligt mycket att tänka på nu känns det som... Borde bestämma vad jag vill göra ihöst, sommarn är ganska klar med sommarjobb i Helsingborg, men hösten är jag väldigt osäker på... Vet inte om jag vill flytta från Örebro... Trivs ju så bra där, det finns bara inget jag vill läsa där tyvärr... Jobbigt... Men så är det väl här i livet. Det verkar som att man alltid måste bestämma sig mellan två saker man vill göra; jag vill ju stanna i Örebro men jag vill också läsa internationell ekonomi i lund. Det går liksom inte ihop. Jag kan inte få båda, i alla fall inte samtidigt... Sen glömmer jag ju alltid bort att jag är ung... Jag är ju bara 19 och har "heeela livet framför mig" som folk brukar säga... Hela livet. Det låter stort. Sjukt stort. Alldeles för stort för lilla mig just nu. Jag klarar inte riktigt av det. Det är så mycket jag ska bestämma, så mycket jag ska ta igen i skolan, så mycket jag vill göra med mina vänner, så mycket jag vill lära mig, och borde lära mig och borde kunna... Det är liksom inte nog att jag för bara några månader sen bröt ett långt förhållande, störtade mig in i ett nytt förhållande, blev dumpad, försöker hitta mig själv, slåss mot min vikt, mina komplex, min längtan efter mina bästa vänninor från Schweiz, försöker lära mig känna efter, älska, leva... Nej nu ska jag dessutom bestämma hur jag vill att min framtid ska se ut, göra det bästa av min situation, ta möjligheterna i akt, satsa stort, passa på, bestämma i vilken stad, i vilket land jag vill bo/jobba/plugga och i så fall vad... Som om det inte vore nog, börjar jag också bli riktigt riktigt kär i en helt underbar kille som verkar förstå mig och gilla mig för den jag är, vilket gör det ännu svårare att fundera på att flytta ifrån Örebro... Och idag när jag vägde mig var jag nära att börja gråta. I-land-problem, jag vet, men i min värld är de väldigt dominanta just nu... |
Men lila flickan! Allt ordnar sig ska du se...
Å en sak till: du är jättefin! :D
Du behöver inte oroa dig för att vågen är elak! Det ordnar sig ska du se... man måste ju få njuta av livet lite oxå!
Kram på dig!
Hmm... Jag menade såklat "lilla flickan"! Du är ju inte lila... :D
Söta lilla Ebba. Oroa dig inte för vad vågen säger, och är den dum så släng ut den. Tro mig, det går alldeles utmärkt att leva utan våg.
Och när det gäller dina dilemman... För vad det är värt så är mitt tips att satsa på det du vill göra och det du vill bli (dvs utbildning och jobb). Vänner har man alltid kvar, även om avstånden blir längre, och kärleken kommer att hitta dig där du är. :-D
Det var alltså jag som skrev inlägget innan. Var inte meningen att vara anonym, sorry!
Min älskade hund heter Ebba och min ännu mer älskade dotter heter Luna... Blev bara så paff av ditt bloggnamn, har läst en del men måste sova nu, återkommer!
Jag har nyss fyllt 28 förresten och vet fortfarande inte vad jag ska göra med mitt liv, det kanske är en liten tröst...
Pling!, på Gudrun. :)
*Bekväm*