Jag vill verkligen inte!!
Det blir mycket bloggande nu, men det är mitt enda sett att ventilera mina tankar och känslor och det måste helt enkelt ut för det gör så ont!
Varenda kubikcentimeter av rummet påminner. Sängen, gitarren, bilder, badrumsspegeln, handduken, tandborsten, kuddarna, penslarna, temuggarna, nkB-boken... allt... Det har nog aldrig någonsinn gjort så ont! Jag förstår inte varför jag blir dumpad jämt... Jag kastar mig ut, blir kär, börjar i det här fallet till och med älska och när jag vant mig vid att mina ursprungliga planer ändrats så tar det slut... Från en dag till en annan...
Och jag har inte ens något att vara arg på, ingenting förutom mig själv i alla fall...
Jag vill inte vara ensam, jag vill inte var singel, jag vill inte sova ensam, jag vill inte behöva gräva ner mig i plugg för att överleva, jag vill inte behöva supa skallen av mig för att dämpa smärtan, jag vill inte behöva gå ut för att inte vara ensam... Jag vill laga mat gemensamt, kolla på film, mysa, prata, busa, älska...
Jag vill inte tro att det var sista kyssen, jag vill inte tro att det var sista natten vi delade säng, jag vill inte tro att det var sista gången jag masserade... Jag vill bara inte tro det! Allting i mig kämpar emot det. Allt.
Jag kan inte släppa taget, jag kan inte sluta älska, det funkar inte så...
Förlåt...
Varenda kubikcentimeter av rummet påminner. Sängen, gitarren, bilder, badrumsspegeln, handduken, tandborsten, kuddarna, penslarna, temuggarna, nkB-boken... allt... Det har nog aldrig någonsinn gjort så ont! Jag förstår inte varför jag blir dumpad jämt... Jag kastar mig ut, blir kär, börjar i det här fallet till och med älska och när jag vant mig vid att mina ursprungliga planer ändrats så tar det slut... Från en dag till en annan...
Och jag har inte ens något att vara arg på, ingenting förutom mig själv i alla fall...
Jag vill inte vara ensam, jag vill inte var singel, jag vill inte sova ensam, jag vill inte behöva gräva ner mig i plugg för att överleva, jag vill inte behöva supa skallen av mig för att dämpa smärtan, jag vill inte behöva gå ut för att inte vara ensam... Jag vill laga mat gemensamt, kolla på film, mysa, prata, busa, älska...
Jag vill inte tro att det var sista kyssen, jag vill inte tro att det var sista natten vi delade säng, jag vill inte tro att det var sista gången jag masserade... Jag vill bara inte tro det! Allting i mig kämpar emot det. Allt.
Jag kan inte släppa taget, jag kan inte sluta älska, det funkar inte så...
Förlåt...
Kommentarer
Postat av: Frida
Tack, det värmer !
Postat av: Tommy
Skickar en kram till dig också, det verkar som du kan behöva en och annan sån :-) Kram på dig
Postat av: Pionhed
Föreställningen gick kanon, det är ett nöje att var med när allt runtomkring, med mat och filmer och allt, är så fixat och proffsigt. Det känns nästan overkligt att vara med =)
Angående sparationer, som jag förstår att du tyvärr också står i/inför, så är det så ohyggligt svårt att veta innan hur man skall reagera. Mitt sätt att lyckas igenom är att fokusera på de ljuspunkter som finns. För det finns alltid ljuspunkter. Alltid!
Hoppas du hittar din väg! Kram P
Trackback