Little Red Riding Hair

Fan vad bra han är!!! Åååh, helt underbar! Snacka om att den snubben rör vid mitt hjärta!
Jag talar naturligtvis om Lars Winnerbäck. Bara så bäst!

Hans konsert slog alla mina förväntningar, även om jag kanske hade hoppats att han skulle vara lite snyggare... Men men, det är sekundärt.
Låtlistan var relativt upplyftande, jag stod inte och stortjöt under hela konserten som jag hade trott att jag skulle. Dessvärre började tårarna spruta när han spelade Om du lämnar mig nu den var kopplad till lite väl nära minnen för mig och jag var glad att ha vänner omkring mig som höll om mig när snyftningarna skakade min kropp... Tack!

Det var skönt att bara låta sig bäras bort av Lasses röst och hans underbara texter som jag känner igen mig i alldeles för väl. Jag menar, hur ironiskt är det inte med Om du lämnar mig nu? Vem var det som lämnade vem?
Men men, det spelar ingen roll. Jag bara stod där och badade min själ och mitt hjärta i mitt elände och riktigt njöt av det.
Jag förbinder Lasse med så många personer som betytt mycket för mig under den tiden jag bott här nu... Allt började ju med Av Ingens Frö och Inte För Kärleks Skull... Sen har jag hört Lasse-låtar spelas och sjungas av människor som betytt mycket för mig, har lyssnat på det på väg norrut och även söderut. Och när det var dags för Kom änglar som sista låt så kunde jag bara skratta åt mig själv... Allt blev så komiskt.
Jag konfronterades med hela det förgångna året inklusive några månader av 2006 och fick möjligheten att marinera mig i det en kort stund. Så många minnen, så mycket som har gjort mig till den jag är idag.

Istället för att efteråt gå hem och låta deppigheten ta över hängde jag på till Strömpis. Vilket bra beslut! Det var precis det jag behövde! Jag menar, hur gott gör det inte att få höra: "Hej Ebba! Gud, vad kul att se dig! Hur är det? Var länge sen det var!" om och om igen, av människor som faktiskt verkar mena det och som faktiskt bryr sig, frågar efter och lyssnar när jag ärligt svarar: "Fördjävligt, men det får duga, det rullar på..."
Så berättar man lite och får olika respons på det.
Dessutom var det riktigt riktigt gott att dricka ett stort glas rött vin och en och annan kvällen öl! Lagom fylla, lagom shaking med L, inga äckelragg eller andra drägg och god hamburgare på Max i hoppet om att inte vara hungrig imorgon bitti när jag ska iväg på seminariet. Ja, det är om 4½ timme, men det är det fan värt!

Tack alla för ikväll! Tack Lasse!

Och ja, kanske har ni rätt, kanske är det bättre så här och det blir lättare för mig sen, när jag väl har kommit härifrån...

Förövrigt så innebar konfrontationen också uppenbarelsen att det faktiskt är på tiden att jag tar mig härifrån! Allt är så jääävla skruvat!

Nu opponering, sen sova, sen seminarium, sen fika, sen svenska, sen fika, sen decka! I alla fall nåt att fylla mina dagar med!