Fler följeslagare. Gamlingar. Och solstrålar.
| Jag skrev sist om Sorgen, Ensamheten och Ångesten som är mina ständiga följeslagare... Här vill jag presentera två till: Tviveln och Svartsjukan. Jag trodde verkligen att jag hade dödat dem. Eller åtminstone blivit av med dem. Men det hade jag inte. Såklart. Hur skulle man kunna bli av med Tviveln och Svartsjukan? Men jag tror att de har hållit sig undan ett tag. Liksom inte varit riktigt lika närvarande som tidigare. Men när Kärleken knackade på och jag släppte in henne stod de gömda bakom henne alla fem, Som små barn som gömmer sig bakom deras mamma i början tills de känner sig hemme, då börjar de vilt härja. Tviveln och Svartsjukan stod längst fram. De slank in genom porten till min hjärta innan jag hann stänga den. Sist gick de inte förän jag jagade ut Kärleken. Konstigt egentligen att hon vågade sig tillbaka. Men skönt. Jag vill ju att hon ska bo i mitt hjärta, i min själ, men ju djupare hon fastnar, ju stadigare den blir, ju mer växer också hennes barn. För jag tror faktiskt att Kärleken har fött mina fem följeslagare. Ensamheten, Tviveln, Sorgen, Svartsjukan och Ångesten. Jag tror att Ensamheten är det äldsta syskonet. Det är i alla fall den som har varit med mig längst. Igår gick jag brevid på hemvården. Jag varken vill eller får gå in på några detaljer om mina vårdtagare. Tystnadsplikt. Låt mig bara säga så här: Hjälp, vad med underbara gamla människor det finns och vad tragiskt det är. Så ofta är de fast i kroppar som inte riktigt vill som de själva. Om det nu är Parkinson de skakas av eller Alzheimer som tär på deras hjärna eller Ensamheten som har flyttat in för gott eller Sorgen som nager på deras själ. Så ofta riskerar vi som springer runt bland så många "gamlingar" och har olika uppgifter att utföra att glömma bort att det här är människor som faktiskt har levt ett helt liv. De har både varit 20 och släppt loss på stan, 35 och slitit med barn, 50 och sett barnen flytta hemifrån, 65 och pensionerats. De har hunnit uppleva och göra så mycket, men för oss är de bara ett namn på listan, ännu en punkt på schemat att bocka av. -Vad fin du är! - Ja, jag hoppas verkligen att jag är fin nog för doktorn... - Tänk om ni vore sådana änglar som man önskar sig, som kunde stanna här, det är så hemskt att ligga här själv... Jag antar att ni förstår att man nästan börjar gråta när man ser en vacker kvinna, lik Madame i Aristocats med samma tunna vita nattlinne och de vita lockarna platta av allt liggande, utmärglad för att maten trillar av gaffeln när hon försöker äta. Man blir så rörd, för hon är så vacker...Och det gör så ont att se henne må så dåligt. Dricka kaffe med sugrör, hur roligt är det? När min Farmor och Farfar blir så dåliga (om de nu skulle bli det någonsinn *knack i trä*) då ska jag flytta in hos dem och ta hand om dem, jag ska lägga ner allt jag har på att hjälpa dem upp och ner för trapporna, hjälpa dem att laga mat, duscha dem, prata med dem, ge dem sällskap. Jag lovade mig själv det igår, när jag hjälpte till att duscha en gammal dam, och torkade hennes vackra silvergråa hår. De ska inte behöva ha 20 olika människor som kommer och går vecka in vecka ut. Inte min farmor och farfar! Mina morföräldrar kunde jag inte göra det för, jag var för ung, jag bodde i fel land, men jag älskade er, det vet ni, Mormor och Morfar och det gör jag fortfarande! Ni lever kvar i mig. Dagens solstrålar (solstrålar är sånt som gör livet värt att leva, de finns varje dag, i tusental, jag ska bara bli medveten om dem...) - Ett härligt ettochetthalvåringsleende. - En blick av en arbetskollega som säger:Oj, vad söt du var. - En pojkvän som äntligen (äntligen!) tar sig tid till ett långt samtal! Tack! - Två nästkusiner som jag inte träffat på ett år som undrar hur jag mår och bryr sig. "Hej söta Ebba!" och "Fan, vad kul att du bor här nu, häng med ut nån helg. Vill du vara med o grilla midsommarafton förresten?" Helt överöst av familjä kärlek! - Cykeltur hem i regnet. Det finns så mycket mer. Men det här får räcka. Apropo hemvård och äldreomsorg förresten, så säger Anton, 7 år, såhär i Gamla tanter lägger inte ägg: "Äldreomsorg är att dela sina sorger med de äldre." Ja, du, Anton, om det bara var så enkelt. Om några år kommer du att inse att världen inte är logisk utan ett väldigt konstigt ställe att försöka leva på, men kämpa på med att försöka hitta en logik, det är också viktigt. |
Kommentarer
Trackback