trofé/merit

Jag känner mig lite som nån sorts trofé... Som att det var nån speciell merit för killar att ha mig på sin lista... Så fort jag blivit "ledig"/"fri"/"ensam" kastar sig nästa över mig... Som att det gälde att vara först till kvarn... Vad är det de ser i mig? Jag förstår inte? Har inte deras polare som jag var med innan talat om att jag inte är nåt att ha? Hur roligt är det att dejta den tjej som ens bästa polare nyss dumpat? Eller, det kanske inte är så konstigt... det är nog bara jag som är patetisk och överreagerar som vanligt... Men det är ju faktiskt inte jättelätt för mig... Jag behöver egentligen vara med mig själv... hitta den jag är... lära mig tycka om mig själv... vara ensam ett tag... Behöver... Men det är inte det jag vill... Jag vill inte vara ensam, jag vill dela mitt liv med någon... Men så har jag tagit sönder så mycket på sistone... Inte krossat hjärtan direkt, men ändå sabbat förhållanden, gjort människor runt omkring mig sura och besvikna... Det vill jag inte... jag vill inte såra och helst inte bli sårad heller... Jag skulle utan vidare kasta mig in i ett nytt förhållande nu utan att tänka efter. Om det inte vore för min bästa vän som får mig att tänka efter och fundera på vad jag egentligen håller på med och vad jag riskerar förlora... Saken är den att jag riskerar förlora minst två underbara vänner... För det finns någon som är väldigt kär i den som vill ha mig... Och denna någon vill jag gärna ska förbli min vän... Hur enkelt är det? Jag som kämpat så hårt för att börja ge efter för känslor och nu ska jag hålla innne igen... Usch, jobbigt... Men egentligen är det nog bäst så här... Jag är inte beredd för något nytt förhållande om jag ska vara ärlig... Det vore oärligt och orättvist att ge efter, både mot mig själv, honom och min vän... Killar, varför gör ni livet så svårt för mig? Jag förstår inte att ni vill ha mig, men jag förstår min kompis som skulle bli sur om jag gick vidare och ändå är det inte mitt fel att ni vill ha mig! Faktiskt inte!
Vi får väl se hur det går vidare... Undrar bara om jag verkligen är en trofé, en merit på listan...? Och om det verkligen skulle kunna vara något speciellt med att ha varit med mig...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback