Att vara en prinsessa...

Jag trodde inte att jag kunde bli så rörd... Jag trodde jag hade tappat det... Tänk då hur bra det känns att läsa något som får tårarna att bara rinna...
När den man tycker om allra mest, ens underbara prins skriver att man är den prinsessa han letat efter... Jag trodde inte att jag någonsinn kunde vara det för någon. Det är ju det alla småflickor drömmer om och många kvinnor önskar sig (även om många inte medger det)...att någon (helst drömprinsen såklart) ser en som prinsessa...
Jag har alltid drömt om att ses som prinsessa iaf, har alltid hoppats att jag en dag skulle få vara vacker, värdefull och unik, en prinsessa...och att jag en dag skulle träffa någon jag kunde se som prins.
Känslorna kommer till mig och rinner över i form av tårar, jag lever! Äntligen!

Men det är inte bara positiva känslor som får mig att gråta utan även det sättet jag ser på mig själv på...
I min värld är jag ingen prinsessa, i min värld är jag häxan. Ful, äcklig, dum, elak, ignorant. Framförallt ful och äcklig.
Hur kan någon gilla mig? Jag förstår inte. Det känns som att mitt andra jag som kanske ser det hela lite mer objektivt gråta för att jag inte kan acceptera att någon tycker så mycket om mig för den jag är:.. För den jag är... Men vem är jag? Jag önskar att någon kunde ta sönder bubblan jag lever i, jag hatar min värld, min bubbla, jag hatar den jag tror jag är... Men är det jag? Jag vet inte, jag blir bara förvirrad och trött...
"Äsch, killarna är bara ute efter min kropp!" Så tittar jag mig i spegeln och tänker,: "Det kan de inte vara, det finns precis ingenting som är fint eller snyggt på min kropp"... i mina ögon, i min värld, i min bubbla. Ingenting!!
Men de kan inte gilla mig för min personlighet heller... Jag som bara är jobbig, självcentrerad, egoistisk, fåfäng, osäker, fejkad, arrogant, ignorant... i mina ögon, i min bubbla, min värld.

Jag förstår inte hur min värld kan skilja sig så mycket från alla andras värld, jag förstår inte!!! Jag blir så ledsen och trött av att tycka så dåligt om mig själv, jag orkar inte, orkar inte kämpa...

Är bara otroligt glad att jag faktiskt får vara min prins' prinsessa, i den riktiga världen... även om jag inte förstår så är jag ändå otroligt tacksam att jag får vila mitt trötta hjärta och får vara mig själv, precis som jag är; i både min värld, hans och alla andras... Precis så sårbar som jag är, så tyst, eftertänksam, ledsen, lycklig, ensam, tokig som jag är i just det här ögonblicket och alla andra...

Tack, min prins, för att jag får vara din prinsessa fastän jag är en ful häxa i min värld...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback