blandade känslor

då menar jag inte den här känslan av kluvenhet som man kan ha inför vissa saker utan då menar jag helt enkelt att jag bär på en massa olika känslor.
Jag är sur och irriterad för att jag har ont i magen och i ryggen och är trött och yr och svag.
Jag är stressad för att jag har ett samhällskunskapsprov ikväll som jag inte har någon som helst koll på och ska skicka in en seminarieuppgift imorgon och redovisa den på fredag som jag inte riktigt förstår.
Jag är nervös inför Schweizresan som vanligt.
Jag är glad för att jag har vänner här som stöttar mig och vänner i Schweiz som saknar mig.
Jag är lycklig för jag är tillsammans med en underbar kille som jag älskar och som vill att jag ska må bra.
Jag är nöjd efter den mysiga helgen nere i Gbg.
Jag får panik när någon pratar om julen och mitt hjärta fylls av smärta när jag hör om allt elände i världen.
Jag ser fram emot att få se bergen igen, men jag är rädd inför att träffa mitt ex (det var nästan ett år sen) och jag vill helst undvika att konfronteras med allt som har förändrats i Ittigen sen jag flyttade därifrån.

Jag kom igår, efter att det hade pratats en del om min klumpighet över vilken jag till viss del numera kan skratta, att tänka på hur lite jag egentligen är bra på. Jag har alltid varit duktig på det mesta, vart bra i skolan, bra på gymnastiken, duktigast i dansgruppen, bra på piano, bra på att sjunga, organiserad och koncentrerad utan att kallas plugghäst, och med många sociala intressen och kontakter.
Nu då? Jo nu sitter jag här, med alldeles för mycket plugg, har ingen aning vad provet ikväll handlar om, eller vad det egentligen är denna delkurs handlar om eller när jag ska orka ta mig iväg och handla eller vart alla mina pengar har tagit vägen... Jag är helt vilse, irrar runt, är flummig och klumpig och försöker på något sätt bygga min identitet på att det är gulligt och sött att vara lite flummig och klantig... Men är det jag?
Jag vet inte....

När jag ser mina kusiner som satsar stenhårt på det de är bra på och blir bättre och bättre och till slut riktigt bra, då märker jag hur många chanser jag har missat. Jag har varit för lat, aldrig satsat fullt ut på något...
Och nu då? Jag kan dansa lite, jag kan sjunga lite, jag kan spela piano lite, jag kan måla lite, jag kan lite matte, jag kan lite samhälle, jag kan lite natur, lite biologi, lite fysik, lite kemi, lite historia, lite svenska, lite tyska, lite spanska, lite franska, lite engelska, jag kan några åkkord på gitarr, jag kan laga lite mat, jag kan lite grann om näring och träning, jag kan lite om tro och bibel, jag kan lite om kärlek, jag kan hantera barn lite, jag kan massera lite, jag kan skriva lite, jag kan hitta på lite metaforer, jag kan skådespela lite, jag kan utföra omsorgsarbete lite... Jag kan hitta tusen saker som jag kan lite av, men inget som jag är rikigt bra på, inget som är jag. Jag kan dessutom varje dag hitta hundratusen saker som jag inte är nöjd med för att jag har misslyckats. Lunchen i går var inte klar när jag hade tänkt, jag hann inte med det som jag borde ha hunnit med, jag kunde ingenting på gitarr, jag spillde en hel kopp te över mig, jag kunde inte sjunga, jag kunde inga låtar... Nej, faaan, nu måste jag sluta för nu börjar jag gräva ner mig i en massa skit och det har jag inte tid för! Dessutom gör det det hela bara jobbigare!!!
Jag gör mitt bästa i allt jag gör, jag försöker verkligen. Kanske är det därför det känns som att jag bara får respons för det jag inte lyckas med, eller när jag just är superklumpig eller misslyckas helt...
Jag vill ju bara lyckas! Men nu måste jag tillbaka till plugget. Skärpning Ebba, för i helvete!!! Så här kan du inte hålla på!

Nej, vänner, nu kör jag! Stenhårt fram till nästa fredag, sen stenhårt vidare fast inte här i 10 dar, sen stenhårt igen fram till jul, sen stenhårt hela julen och nyår och fram till terminslutet. Då kommer Mamma och hämtar mig... Förutsatt att jag har mod nog att gå iväg till Öbö och säga upp mitt rum denna eller nästa vecka... Allt går så fort och jag hinner bara inte med!!! Drygt 2 månader kvar tills jag flyttar... Gaaaahhh!!! ÅNGEST!!!!!
Men nej, det var ju rädslan jag skulle glömma, jag ska ju leva ju!

Förresten, 3 veckor idag <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback