Jag spricker

Det känns som att jag spricker inombords.
Mitt hjärta bankar och slår hårt i otakt som vanligt, men ändå inte som vanligt. Det är något nytt som är på väg. Jag vill ut ur min värld, bli fri, få göra det som jag mår bra av. Jag vill hoppa och springa, dansa och snurra runt som en virvelvind. Slå volter.
Men jag hålls fast av min vardag, alla dessa måsten spikar fast mig vid marken, låser in mig i min bubbla.
Jag vill röra på mig, men antibiotikan förlamar min kropp.
Jag är uttråkad och ändå överlastad, jag längtar hem och ändå bort. Undran och osäkerheten, veligheten och den ständigt närvarande ångesten har kompletterats med en nyfikenhet och en enorm lust att utforska nya delar av mitt liv. Vem är jag egentligen?

Kreativ energi flödar. Det går som en varm våg, ett ljus, en brand genom mig och får mina händer att vilja skriva och måla, mina ben och armar att vilja dansa, mitt hjärta att vilja älska och förändra, min själ att vilja sträva efter det omöjliga.
Utopi blir till framtid. Nutiden blir till gårdag.
Hur går det ihop?
Jag vet inte!

Jag vill leva för det som mitt hjärta bankar för.
Konst, kreativitet, uttryck, förändring.
                                                                                    Jag vill skrika högt över hela världen att jag kan andas av mig själv.

Jag får inte ut något av det jag sysslar med nu. Vindarna blåser, jag måste ge mig av. Håll ut två månader till, sen kan du förverkliga dig själv!
Aldrig mer ska jag ge upp mina drömmar. Jag ska kämpa hårt.

Snart börjar livet.


Why walk when you can dance
why talk when you can sing
why run when you can fly?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback