Nej

Nej nej nej nej nej nej!

Nej, nu jävlar ska jag lyckas!

Hur många gånger har jag inte sagt det den här hösten... Den här gången räknas inte mer än andra, men jag måste rycka upp mig om och om igen. Måste försöka se det positiva, kämpa på.

Le och se glad ut!

                                                                                                               Just smile and wave! Sweet and cuddly boys!


Jag kanske i alla fall kan göra livet lättare för någon om jag spelar min roll på livets scen!
Känns som att hela livet är en pjäs, the show must go on! Släpp inte din mask! Lämna inte scenen! Visa dig inte svag så länge det inte står i manus!

Frågan är bara vem som är regissören? Jag vet inte... men tydligen inte jag!

Du har fått en roll tilldelad. Var glad för det! Spela på! Det kommer bli en succé!!!

Hur ärlig ska man vara? Ska man låtsas vara glad när man inte är det. För de andras skull, för att de nära och kära har nog att tänka på själva, så att man inte belastar någon? Om jag då belastar för mycket själv då? Om det nu är så att jag helt enkelt inte klarar av mitt liv själv. Vad händer då? Då är jag en misslyckad människa! Än sen då? Det kanske inte gör något? Det kanske inte spelar någon roll i slutändan! Men kanske gör det det...
Kanske går livet ut på att man ska spela sin tilldelade roll så bra som möjligt!

Vem vet...?

                                                           Inside my heart is breaking, my inside may be flaking, but my smile still stays on!

Kan livet verkligen vara så banalt?
Jag är för romantisk för den här världen, har för stora planer... Just smile and wave...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback