Vänskap när det är på riktigt

När man inte har setts på 15 månader, inte har pratat i telefon, det var flera månader sedan sista gången man pratade på msn, man har varit flera tusen mil ifrån varandra i över ett år, mejlen har mest varit sporadiska, och man träffas igen och märker att vänskapen är exakt lika levande som den var när man tog avsked för över 15 månader sen, då förstår man att det är äkta och på riktigt.

Julie och Bea och jag har utan att vi haft särskilt mycket kontakt under det dryga året som gått på något sätt lyckats stötta varandra enormt mycket. Ofta har det dröjt månader mellan mejlen och informationen har varit överraskande och oroande... Som när den ena hade blivit rånad på gatan i Costa Rica och hotad med pistol när hon vägrade lämna ifrån sig kamran, eller när den andra hade gått på en peruansk killes romantiska snack om att hon var en underbart vacker princessa... Då blir man orolig. Men ändå känner man tryggheten. Man vet att någonstans där ute finns två själar som älskar mig oavsett vad som händer. De tror på mig och stöttar mig. Även om vi är helt utspridda över hela världen.

Julie hade jag träffat i somras, men Bea var som sagt över 15 månader sen... Men det kändes ändå så naturligt när vi satt där idag och spelade Ligretto och Tichu och åt Schwarzwaldtårta. Senare gjorde vi i ordning raclette och åt en underbart god schweizisk kvällsmat (det är alltid något speciellt att sitta i köket på en bondgård) och drack jättegott rosé till... Mmmm...
Mycket skratt blev det...

Men skulle du inte träffa ditt ex idag också? Jo, det gjorde jag också, men det är inte alls lika kul att berätta om. Det gick bra, det var inget särskilt, det kändes naturligt och rätt att träffas även om det var lite krystat i början. Kände att de fyra åren verkligen är helt avslutade (vilket jag egentligen inte heller betvivlade, men det var ändå en skön känsla) och att jag har kommit mycket mycket längre i mitt liv. Det kändes inte alls som någon konfrontation utan bara som att träffa ett ex. Inget märkvärdigt med det alls.
Men jag insåg att jag är så glad att jag flyttade till Örebro! Det finns hundratusen tänk om inte, så... men jag vill inte tänka på hur det skulle varit om jag inte hade tagit det steget, jag vill inte veta. Jag vill bara njuta av det jag har!

Min säng är smal och hård, och det är lite ensamt, men jag ska försöka sova ändå, för jag är jättetrött-.........................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................


vänskap

Kommentarer
Postat av: Frida

Ligretto är ju så grymt roligt, jag önskar jag hade det spelet här i hemma i sverige, tänkte köpa med mig ett hem när ja flyttade tillbaka men gjorde det inte.
Och raclett....*mmm*

Postat av: Frida

Det får du jättegärna göra, du ska få en slant för den också sen. Ta vilka färger du vill...hehe.

2007-11-18 @ 21:07:03
URL: http://fridaymoonwalker.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback