Little Red Riding Hair

Konfrontation är bra. Riktigt riktigt bra. Framförallt när det inte gör så ont som man hade trott. När man inser att så här är läget, det är inget att göra åt det, det är bra. Det måste inte vara annorlunda, det duger som det är. Jag duger som jag är, han duger som han är. Kärleken funkar tydligen inte riktigt som vi tror. Eller iaf inte som den brukar visas. Den är inte alltid evig och oförgänglig, den är inte alltid blind och hopplös, den är inte alltid perfekt.
Jag är stolt över mig själv att jag vågade konfrontera. Tack för att du tog dig tid att prata och lyssna och fika. Det var riktigt skönt.
Det är en sån lättnad att mötas och känna att jag tycker om dig, jag skulle kunnat älska dig, jag skulle kunnat ge dig allt, men nu är vi vänner. Det känns overkligt att vi ens var tillsammans. Jag ångrar inget, aldrig. En del av mig vill ha tillbaka det, den andra delen har gått vidare, den tredje halvan är på väg.

Tack iaf för att du gav mig hopp och fick mig att älska igen. Jag vågade kasta mig ut och är glad för det, även om det gjorde jäkligt ont att falla! Men tack, tror vi kan vara vänner för även om kärleken saknas så har vi båda en väldig massa egenskaper som vi gillar med varandra, och vi har ju alltid haft roligt tillsammans!

Tack också ni som stöttar mig, jag är så glad att det finns så många underbara människor här som gör min tid så mycket mer än dräglig, nämligen oförglömlig!

Mer sömn och godis till folket och mer grannar som lagar mat åt en ¤tack M!¤