Smärta

Okej, nu måste jag faktiskt konfrontera mig själv, nu har jag sprungit härifrån i 12 dagar, kutat på, flytt ifrån mig själv, nu räcker det! Detta blir en nykter och ärlig vecka...

Om det inte gör ont längre? Vad tror ni? Så ont kan det ju inte göra längre iom att jag faktiskt vill ta i tu med det och det gör jag ju inte när det smärtar... Men jo, det gör ont! Det gör helvetiskt ont!

Saknaden är nog det allra allra värsta... och ensamheten... det är ju bara så här det är när man älskar utan att känslorna besvaras... Det gör ont!

Och det går inte att som innan kunna fösa bort känslorna, för den här gången är de äkta. Jävla känslor!
Jag önskar att det inte var så levande för mig, att jag kunde döda känslorna och bara gå vidare, bara flirta på, njuta av singellivet! Men det är ju det det handlar om, det handlar inte om att ha "någon" vid sin sida, det handlar om att jag vill ha  honom vid min sida!

Livet gör ont! Och förmodligen är det just det som gör att vi lever!

Smärtan är svart, såren djupa och hjärtat blöder, men jag lever! Iaf något sånär...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback