Spring för livet!!!
Jahapp, nu sitter jag här. Fortfarande lite sleten efter några dagars fest. Non-stop känns det som... Och det blir bara värre... Men så är det väl under nollningen=)
Hur jag mår? Jaa, du... suck. Jag vet inte. Ibland mår jag bra och allt känns okej, ibland känner jag mig utnyttjad, ensam och ful. Det är jättejobbigt.
Det som är värst är att jag inte riktigt får och framförallt inte vill må dåligt! Jag har inte tid just nu! Jag vill så gärna att allt ska vara som jag hade föreställt mig det. Jag som såg så mycket fram emot att komma hem till tryggheten. Istället blir jag hjärligt emottagen av ensamheten och ångesten... Och upphånglad bara för att jag råkar vara nybliven singel och ryktena sprider sig så makalöst fort...
Jag vill inte må dåligt, jag vill inte vara maktlös och jag vill inte att det ska göra ont!
Jag har knappt aptit och tar på mig mer och mer, bara för att slippa tänka... Samtidigt som oron ökar och ökar eftersom nolleföreställningen kommer närmre (och det lär bli jobbigt) och för att jag bara går och väntar på att snubbla. Undrara hur lång tid det dröjer. Om jag ska lita på min mage som krampar och gör ont, så dröjer det inte länge till...
Jag springer bort från mig själv, undan från mitt liv och ändå är jag mitt i det. Vet inte vart jag ska ta vägen med alla känslor, har så många frågor kvar som jag inte ens vet om jag vill ha svar på... (Vill jag verkligen veta om jag överhuvudtaget bågonsinn betydde nåt på riktigt?) för jag är för rädd för svaren...
Undrar vad som händer när nollningen är slut... Hmmm....
Vi får väl se. Time will tell... Och bara man är fantastisk så löser sig allt... Frågan är bara hur man lyckas vara fantastisk!!
Fest typ hela nästa vecka! Ses vi på klaras (tisd), strömpis (onsd), campus (torsd), kåren (fred&lörd)?
Oh yes we do!
So long I run and run, trying to catch my life
Våga andas, vännen. Det måste få göra ont för att det ska kunna läka och bli bra.
Jag finns här. Stor kram!!