Nu vet jag, tror jag...

Jag tror jag vet varför jag får så makalöst mycket bättre självförtroende när jag ska stå på en scen eller dansa/sjunga/spela än när jag är på arbetsplatsen till exempel. Det beror på att dansen gör mig fri! När jag går upp på en scen vet jag att jag kan det jag ska visa att jag kan. Däremot när jag ska möta vanliga människor känner jag mig så underlägsen. Det kan ha att göra med att jag inte vet hur jag ska förhålla mig, att jag är otroligt rädd för vad folk tror och tänker om mig, att jag inte orkar ta första steget.
Känner inte igen mig själv, men det är jag ju van vid. Klarade dock kontakten med de andra sökande skitbra i lördags men på jobbet känner jag mig ung och mesig bland "alla falshiga studenter".
Ska jobba på det.

Och ja, det där inlägget om "the swiss way of doing things" kommer. Snart. Jag lovar. Ska bara klara av allt annat först.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback