ett steg bak och två steg fram...
steget bakåt: Vågen var inte min vän idag utan visade över 64 igen, hur nu det kunde gå till...
ena steget framåt: Jag var på stan och pratade med chefen för kiosken på stationen och lämnade mitt CV.
andra steget framåt: Jag har skickat iväg ett mejl med ansökan, CV och betygskopior till en advokatbyrå där jag söker en sekreterattjänst.
försöker ta ett tredje steg framåt nu genom att blir en riktigt fena på kalligrafi igen så att mina bidrag passar in i den perfekta bilden.
fick reda på att två av mina bästa vänner är tillsammans... mitt hjärta hoppade högt av glädje för dem båda och jag önskar så att de får bli riktigt lyckliga! de är så fina och underbara båda två! Ta väl hand om varandra!
det enda som stack till lite i hjärtat mitt var att jag inte kunde krama om dem hårt. Jag saknar er!
salvorna hjälper, så eksemen är på väg bort! så skönt! det ser inte alls lika äckligt ut längre. mitt hår gör som jag vill och jag tycker i största allmänhet att jag ser rätt bra ut. om det inte var för de extrakilon jag bär runt på såklart, men det är sekundärt. det tar tid att bli av med dem, det får det göra, det är lugnt. Jag klarar mig ändå.
jag behöver ändå inte vara fin för någon just nu. är nöjd med att vara single.
men fest eller utgång senare i veckan hade kanske inte vart helt fel.
som tur är min "låtsaslillasyster" åter tillbaka i landet och numera dessutom gammal nog att gå ut med sitt eget leg, och vi måste ju fira att hon klarat höstterminen och kan gå kvar på gymnasiet och att jag är tillbaka.
Se om det finns nåt ögongodis i detta landet, eller nån som är trevlig att prata med... Schweiz är sparsmakat dekorerat med snygga män. Menmen, man kan ju inte ge upp i förväg ju!
det är bra med mig, trots att jag har ont i huvudet och inte kan vara med på pubrundan. hoppas att i alla fall någon tänker på mig när han/hon kliver upp på dansgolvet eller tar en öl. som sagt, allt har sin tid. jag håller mig vid det.
for now.