Little Red Riding Hair

Nu är det en vecka sen jag flyttade från Sverige. Jag börjar vänja mig, långsamt och trevande kommer vanekänslan krypande och insikten om att jag faktiskt bor här, inte bara är på besök.
Jag har inte träffat särskilt många kompisar här än, har inte gjort mig mödan att tala om för folk att jag är tillbaka. Jag har stött på vissa på tåget eller stationen, en del har berättat för andra att jag är tillbaka, en del har frågat av soig själva, en del har föräldrar som har pratat med mina. Det känns bra. Jag tar det som det kommer, steg för steg. Har inget behov av att vara supersocial. Jag behöver hitta min egen väg först, sen kan jag tillåta andra att komma in i mitt liv.

Det tar tid, jag är långsam, men det måste jag få vara. Det finns så mycket vackert som man missar om man har för brottom i livet.