länge sen
Det var länge sen ett par ogenomtänkta ord gjorde så ont som idag... Tårarna började rinna och längtan tillbaka till min frihet och ensamhet skar sig djupt in i mig...
Jag trodde att jag skulle få stöd, istället möter jag tvivel på min egen kapacitet.
Hur lätt är det att tro på sig själv då?
Idag grått, regnigt. Ändå vackert.
64kg.
Promenad 35 minuter, mycket uppförsbacke.
Känner mig vilsen och vet inte vart jag är på väg längre. Första stora motgången. Uppförsbacke...
Jag tänker inte ge upp. Inte än i alla fall. Helst aldrig, men jag vet inte om jag orkar kämpa hela livet...
Återkommande fråga: Hör jag hemma i den här världen?
Jag trodde att jag skulle få stöd, istället möter jag tvivel på min egen kapacitet.
Hur lätt är det att tro på sig själv då?
Idag grått, regnigt. Ändå vackert.
64kg.
Promenad 35 minuter, mycket uppförsbacke.
Känner mig vilsen och vet inte vart jag är på väg längre. Första stora motgången. Uppförsbacke...
Jag tänker inte ge upp. Inte än i alla fall. Helst aldrig, men jag vet inte om jag orkar kämpa hela livet...
Återkommande fråga: Hör jag hemma i den här världen?
Kommentarer
Postat av: Kostym-Marie
Ge det tid
Dina två världar håller nog på att anpassa sig till varandra och det tar nog en stund innan det är i balans igen.
Håll ut, snart hittar du en stabilare grund att stå på och då kan du ta dig an världen till 100% igen.
Och glöm inte att du är så mycket starkare än du tror!
kram!
Trackback