Mardrömmar snor min sömn... Bastards!

I natt drömde jag att jag satt på ett torg med en dejt, jag tror det var en dejt, men det kan också ha varit någon föredetta eller en killkompis jag var intresserad av, det spelar inte så stor roll.
Vi satt på en uteservering på ett torg som skulle kunnat vart Stortorget i Helsingborg. På ena sidan en gågata på andra sidan höga hus. Neråt havet, uppåt en park.
Det borde ha varit tidig sommar för jag hade linne och kjol men frös inte, men å andra sidan var det eftermiddag och började skymma. Himlen var mörkblå bakom målnen.
Plötsligt försvinner det lilla ljus som hade kommit från himlen och det som fanns bakom målnen blir matt metallgrått. Ju närmre företeelsen kommer ju mer dånar den tystheten det för med sig. Inte ens ett surr av en motor, bara en stor oval mörkgrå yta som sävar ovanför oss.
Jag tror jag försökte skämta bort det, men min fikapartner såg helt vettskrämd ut.
Vi lämnar våra stolar utan att betala när vi inser  att företeelsen hänger bara någon decimeter över fikets tak.
Sen kommer ett till. Ett rymdskepp eller flygande tefat eller vad man nu ska kalla det för.
Ovalt och ganska platt och jääättelikt. Mörkt mörkt grått på undersidan utan några som helst glasytor någonstans.
Det kommer från snett ovanför det innan, i ett tempo som inte går att gissa eller uppskatta för helt plötsligt vad det bara där, utan att man hörde eller såg det komma.
Det stannade ovanför torget. Mitt över. Svävade där medan alla håller andan. Sen skulle det av någon anledning vända innan det svischade ifrån igen och då stöter detta åbäke till farkost vid skorstenen på ett enormt fabrikskomplex på andra sidan torget. Skorstenen ger vika, men verkar vara av nåt mjukt material och leda nån äcklig sörja. Skorstensslangen brister och helt plötsligt regnar det nån vidrig massa över mig.
Då var jag ensam på hela torget.

Det knackar på mitt fönster. Jag vågar inte öppna. Kryper ur sängen ner på golvet och försöker se vem det kan vara. Sjalusierna har vinklats så jag ser att det är en man som står utanför och tittar in i mitt rum. Han bankar igen. Då åker sjalusierna upp helt. Jag får panik.
Jag bor som jag bor nu på korridor, men har rummet mot en gräsmatta bakom huset. Jag springer ut i köket. Där jag stöter på en fruktansvärd röra och mina korridorsgrannar helt packade. De har inte hört om vad som hände dagen innan. Vi sätter på tvn. Sladdrigt försöker de trösta mig, som fortfarande skakar. Vi får reda på att alla pratar om det som hände på torget dagen innan, men att ingen har någon aning om vad det var.
Det gryr.
Jag vågar mig in i rummet igen, men lämnar dörren öppen. Solen skiner, grönskan spirar. Men där smyger någon längs väggarna på de andra husen. Han måste leta efter någon. Han vänder sig om, tittar åt mitt hål, ser mig och börjar springa mot mitt fönster.
Då äntligen vaknar jag.


Tänk om man kunde tyda drömmar. Jag ser rymdskeppet tydligt framför mig. Och mannens siluett utanför mitt fönster, hur rutorna skakar till när han bankar.
Lätt att somna om då.

Nåväl, idag är en ny dag, det ligger snö ute, det är vinter, det står ingen utanför mitt fönster och mina grannar är nyktra. Jag har en massa att uträtta idag, så det är bara att hälla upp en kopp kaffe till och göra det som skall göras.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback