Little Red Riding Hair

Det är faktiskt det. Skönt att vara tillbaka.
Just nu är jag visserligen fruktansvärt trött, men jag känner mig stark och ser fram emot utmaningarna som jag har framför mig. Det ska bli så spännande att se vart jag hamnar och det ska bli roligt att få kämpa och slita ordentligt med kroppen.
Snön gör ju sitt till det hela också, jag menar finns det något vackrare än stora tunga snöflingor som faller, något mer rofyllt, lugnande?
Inatt sov jag faktiskt gott. Det var längesen sist. Jag skönk in i den mjuka stora sängen, gömde mig i kuddarna och var helt plötsligt i säkerhet. Det här är min fristad, den kommer jag att sakna.
Men det är dags.
Det är helt klart dags.

Mycket arbete väntar, innan jag flyttar men även när jag väl tagit mig härifrån... Min resa har bara börjat.
Ångesten kommer fortsätta krypa upp i mitt knä ibland, rädslan kommer finnas där, tviveln kommer ta luften ur mina lungor fler än en gång, ensamheten kommer sätta sina spår... Men jag ska inte ge mig, jag ska kämpa.
Nu satsar jag allt.
Och den här gången är det på mig själv, inte någon annan.
Helhjärtat.

Jag nöjer mig inte med det lilla. Nu ska jag leva min dröm...