Spegeln min vän?
Tidigare idag satt jag och kollade igenom lite grejer på datorn, hittade en massa bilder från förra sommaren. Bilder jag hade fått av underbara C och bilder som tagits med min kamra.
Jag var ju faktiskt om än bara lätt så faktiskt på riktigt överviktig! Jag fattade aldrig det! Men när jag nyss såg mig själv i spegeln, min smala midja, linnebyxorna i storlek S som sitter löst, inga mer fettvalkar vid halsen, till och med armarna är inte så tjocka längre. Jag har slutat väga mig. Vågar ljuger. Vikten säger väldigt lite om ens figur, om hur man trivs med sig själv, hur man ser ut. Jag tror inte att jag ligger under 60 än, men jag cyklar nästan varje dag, jag badar massa, jag äter mindre när det är så här varmt, jag dricker för det mesta mellan 3 och 5 liter vatten om dagen... Det går åt rätt håll, men jag vill inte förstöra min bild av mig själv genom att ställa mig på vågen...
Jag önskar att jag kunde visa upp mig för dem som kände 70kg plus Ebba. Visa att jag är stark och vacker. Visa vad jag kan! Här är det ingen som ser skillnad, för alla är så vana att jag är smal och sportig. Ingen kan föreställa sig att storlek 38 satt riktigt tajt på mig.
Det enda nackdelen med allt detta är att BHna är för stora. Man går ju inte bara ner där man vill...
Kanske är spegeln snart min vän? Det vore ett nytt och stort steg i mitt liv...