Första gången

Det finns en första gång för allt man gör.
Första gången man säger ett ord, första gången man tar ett steg, första gången man slår sin lillebror, första gången man blir retad, första gången man tappar ett glas, första gången man smäller igen en dörr, första gången man träffar någon som sen blir ens vän, första gången man tar på sig strumpbyxor, första gången man blir kär, första gången man går barfota genom morgondaggvått gräs, första gången man bär BH, första gången man bär högklackat, första gången man sminkar sig, första gången man skriver ett kärleksbrev, första gången man går på dejt, första kyssen, första ligget, första skolavslutningen, första tentan, första jobbet, första tallriken mat man serverar åt en gäst, först ölen man tappar upp, första koppen kaffe.

Allt det man kan har man mödosamt lärt sig en gång i tiden.
Hur man formar läpparna till en puss, hur man förklarar att man är hungrig och inte alls trött eller varm, hur man snubblar och reser sig upp igen, hur man går på tå, hur man sårar någon, hur man sätter på ett plåster, hur man kokar spaghetti, hur man klipper naglarna, hur man dricker, hur man håller bestick, hur man håller en bricka med flaskor och glas, hur man håller en penna så att man kan skriva, hur man bläddrar i en bok utan att riva sönder sidorna, hur man öppnar en vinflaska, hur det känns att svimma, hur man hoppar på ett ben, hur man går vidare i livet trots att allt känns skit, hur man tröstar en vän, hur man gräddar pannkakor, hur man bäddar en säng.

Idag var min första gång att servera med plånbok och nyckel. Det kanske låter som kinesiska för vissa... Plånbok innebär att jag tar betalt. Det är inte självklart att man gör det, det innebär nämligen ansvar. Det måste bli rätt. Nyckel innebär att jag tar upp beställningar och bongar dem i kassan. Det innebär stress, mycket kundkontakt, minne och ansvar. Men det gick bra. Jag bongade inget fel, jag gav rätt växel, jag kastade inga gafflar på gästerna och välte heller inga glas eller flaskor. Det känns bra. Riktigt bra. Kul att lyckas så bra, när det är så mycket nytt!
Det var mycket att lära sig också. Det tog fyra beställningar tills jag äntligen lyckades komma ihåg att fråga efter dressingen till salladen redan när jag tog upp beställningen... Men annars gick det bra.

Jag kände mig glad och stark när jag cyklade in till stan i morse. Ända tills jag mötte en tjej med blindpinne och ledarhund som jag kände igen. Det stack till så fruktansvärt i mitt inre. Som ett rejält knivhugg genom hela hjärtat och magen och allt. Jag fick tårar i ögonen och det var nära att jag stannade för att skakas av förtvivlans gråt.
Underbara underbara vackra fina A, vad fan har livet gjort med dig? Vad det ända jag kunde tänka. Jag umgicks mycket med A när vi gick på högstadiet. För någon vecka sen hittade jag ett brev från henne där hon tackar mig för att jag stöttat henne så. Hon är ett år yngre än mig och för ungefär 6 år sen fick hon reda på att hon skulle bli blind i vuxen ålder. Fatta vad det innebär, när man är 14, att få reda på att man kommer bli helt blind inom några år och inte "bara" vara nattblind som läkarna hade trott tills dess. Så himla vidrigt, redan då! Jag vet inte vad jag gjorde för att stötta henne då, jag fanns väl där, hittade på saker, pratade, lyssnade, tänkte på annat, jag vet inte. Jag vet bara att jag nu fylls av illamående över min egen feghet, min egen ytlighet och orättvisan som präglar vår vardag. Jag stannade inte. Jag sa inte hej. Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle förhålla mig... Så jag cyklade vidare. Med tårar i ögonen, som jag svalde ner. Det kändes som att svälja en rå potatis.
Jag är så sjukt privilegerad och jag glömmer bort det hela tiden! Jag klagar över att jag är lite yr ibland, jag klagar över att jag jobbar mycket, jag klagar över att jag är för tjock, jag klagar över en massa futtgrejer som inte betyder ett skit egentligen. Inte ett skit!
Skuldkänslorna övervägen till och med tacksamheten. Skuldkänslorna och sorgen.
Varför är jag en så usel vän?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback