Framgång

Nu har jag jobbat fyra dagar i sträck. Det låter inte mycket och det är det inte heller egentligen. Men när man inte är van, allt är nytt och man inte kan sova då är det mycket! Jag är helt kaputt vilket inte är så bra inför den kommande helgen... Men det ska nog gå, jag får sova på flyget helt enkelt och dricka massor med kaffe=)

Jag har haft långa arbetsdagar. Har inte kommit hem innan elva en enda dag och i tisdags tog jag sista tåget hem (00:15) så jag var inte hemma förän strax före ett. Då hade jag alltså jobbat till midnatt... Det var tufft, började elva igår ändå...
Nåväl. Det börjar funka ändå. Jag börjar kunna allt mer och mer, jag lär mig nytt varje dag men kan omsätta det jag lärt mig innan också.

Igår lyckades jag duka av ett bord med tre personer på en gång! Det kallar jag framgång! (Ett bord med tre innebär tre stora tunga tallrikar, bestick, tre små tallrikar, smörknivar, en liten tallrik med ett smörkar, en brödskål, salt och pepparkvarnar, alla tallrikarna tas på en arm, besticket på en av tallrikarna, brödskålen på och sen salt och peppar i andra handen)

Fick en jättesöt kommentar av en av killarna på jobbet igår. Han är jämngammal med mig och vi har pratat en hel del på rasterna och på väg till stationen. Stackarn har problem med sin tjej, de har varit tillsammans tio månader och han älskar henne mer än något annat någonsinn. Ändå bråkar de hela tiden och han mår så dåligt över det att han knappt kan äta. Sitter bara och röker på rasten. Hursom så sa han så här igår: "Varför kan inte du vara min flickvän, Ebba?" Jag blev paff och frågade varför han säger så. "Det vore så mycket lättare, du är så snäll."
Jag vet att han inte vill nåt för jag märker hur mycket hon betyder för honom, det är bara så hjärtskärande att se hur han mår. Därför var det enbart gulligt och jag sa till honom att det väl är bättre att ha en kompis som är snäll och som alltid finns där för en oavsett flickvän. Det är det väl?

Det är inte helt lätt att hantera all den responsen man får av den manliga delen av en masndominerad arbetsplats. Tjejerna är snälla men reserverade förutom en som är väldigt bossig gentemot mig. Från killarna kommer däremot en massa uppskattning. Mer eller mindre smickrande kommentarer, komplimanger, ibland lite väl uppenbara antydningar, och mycket förtroende från vissa av dem. Två av kockarna har anförtrott mig saker som ingen av de andra kollegorna vet om. Jag blir lite som en syster på nåt skumt sätt. Jag är jämngammal, men inte lärling, dessutom bra mycket smartare än de flesta jag jobbar med. Det lät taskigt, men så är det helt enkelt.

Nu ska jag sy färdigt min klänning, tvätta och packa, sen balett. Imorgon drar jag norrut! Då blir det FEST! En hel helg!!! Jaaaa!!!!!!

Å, en annan framgång som jag ju ville skriva om: Jag väger nu 61.7kg. Detta innebär att jag har lyckats gå ner över två kilo sen jag flyttade hit! Yes!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback