Vem är hon?
Hon sitter på bussen djupt inne i den fantastiska värld romanen hon läser har att erbjuda. Plötsligt kommer hon på sig själv och tittar upp för att se hur långt de har kommit, då möter hennes blick en ung kvinnas vilsna ögon i den svarta glasskivan. På sätt och vis känner hon igen henne. Hon har vissa drag som känns så bekanta. Men ändå kan är hon främmande. Hon anstränger sig för att hålla kvar blicken, möta kvinnans ögon, hon blickar djupt in i dem. Vem är du? mumlar hon tyst för sig själv. Hon får inget svar.
Hon ser nogrannare på kvinnan. Egentligen skulle hon kunna kalla henne för en tjej, men det är något som gör att kvinna känns rättare. Hon verkar ha sådana erfarenheter att hon inte är tjej längre, att hon har kommit över det. Det är svårt att gissa hennes ålder. Hon skulle lika gärna kunna vara sexton som tjugotre. Men det kanske är ljuset.
Vem är hon?
Hon ser ut att vara på väg utan mål, att inte riktigt veta vad hon vill eller vart hon vill komma. Hon verkar vilsen på ett sätt som vittnar om att hon inte har någon speciell anledning för det. Allt rullar på egentligen, hon har familj, vänner, en någorlunda frisk kropp, hela livet framför sig och ändå är det något som saknas, något avgörande.
Hon kommer sig för att tänka att den unga kvinnan ser vacker ut. Det ljusa röda håret uppsatt övanför pannan, de osynliga ögonbrynen som kontrasterar de mörka glasögonbågarna, den ljusa hyn som verkar så skör och tunn av allt kortison, de mörka läpparna och den markanta gropen ovanför överläppen som bildar en underlig övergång till den raka näsan - allt passar ihop, det stämmer liksom. Så ofta har hon sett det här ansiktet och ändå känner hon inte igen det. Hon skulle så gärna få svar.
Vem är hon?