Schschschschschschschsch...

Exakt två minuter i fem börjar det ösregna. Jag har hela eftermiddagen suttit och kastat oroliga blickar genom fönstret på jobbet. Hoppats. Men icke. Det verkar som att vädergudarna tycker att jag behöver regn.
Som att jag inte blev blöt nog förra sommaren.
Det spöregnade, det var länge sen jag såg nåt liknande. Vattnet bara forsade ner, helt stört! Jag hann bli helt genomvåt på den tiden det tog att låsa upp cykeln. Jag som hade tänkt gå på stan! Jag fick cykla en omväg för att kunna lägga på mitt brev (gratis brev till militären, andra gången jag skriver ett sådan någonsinn=) och då hade det hunnit bli alldeles bubbligt och blått av väskan. Jag cyklade så fort jag kunde, vattnet sprutade åt alla sidor. Jag hade inte ens en jacka på mig! Ingenting!
Fatta vad skönt det var med en handduk och torra kläder när jag väl Allt har sin tid. Nu är min tid inne för att må bra och vara lycklig, det kommer säkert tider igen för att längta och sakna och gråta.
Just nu ser jag fram emot helgen och torsdagen därpå... (Bilbo, bara drygt en vecka kvar!!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback