Little Red Riding Hair

Ja, ni, hur går det för Ebba egentligen? Här skrivs ju en väldig massa negativt om självförtroende och sådant... Deppiga timmar ökar bloggbehovet, helt klart. vetenskapligt bevisat.
Men rent objektivt då, hur GÅR det EGENTLIGEN?
I skolan går det egentligen bra. Ebba får ständigt nya utmaningar, har mycket att göra och utvecklas bra. Hon lär sig mycket nytt och är fokuserad och faktiskt rätt duktig. Hon kommer också bra överens med de flesta klass- och skolkamraterna. Och definitivt med lärarna, några av dem märker och uppskattar helt klart hennes vilja, motivation, fokus och sätt att arbeta på.
På jobbet går det också bra. Ebba får jobba ungefär 10 timmar i veckan vilket är väldigt lagom. Hon sprider oftast bra stämning eftersom hon inte är där så ofta och håller sig neutral till allt snack. Hon har tålamod och gör sitt jobb bra och motiverat, hon ställer upp och är punktlig. Ibland hamnar hon mitt i smeten eftersom alla kolleger berättar allt som andra kolleger har gjort och som har stört dem för henne. Men hon lyckas hålla sig tyst och neutral och rättvis mot alla.
Igår fick hon beröm av vice-vdn för restaurangkedjan. "Jasså, det är du som är Ebba, dig har jag hört mycket om. Enbart bra saker." Det fick Ebba att bli glad för en stund.
Ebba är förvånansvärt disciplinerad på sistone. Hon fick en massa gjort idag. Hon hann med att steppa 40 minuter, sjunga en halvtimme, skriva av replikerna för showen, lägga upp bilder på facebook, spela in en sekvens till T, ringa K och bearbeta samt skicka bilder till Th. Det är hon stolt över.
Trots att allt detta egentligen går väldigt bra (även sånglärarinnan var nöjd med henne; "fortsätt så, du är på rätt väg") mår Ebba inte så bra som hon skulle vilja. Hon är sällan riktigt glad och hon har ganska nära till tårarna. Anledningarna till detta är många, låt oss säga det gamla vanliga, killar och stress. Dessa hänger ihop. Att inte veta, sakna och längta, vara osäker och delvis veta för mycket eller känna för lite genererar stress. Vilket i sin tur leder till finnar och eksem, vilket leder till dåligt självförtroende och ilska, vilket i sin tur leder till frustration och sömnlöshet vilket i sin tur leder till stress och eksem och ilska... det går bara vidare och vidare i en enda spiral.
Ebba har bestämt sig för att försöka sluta tänka på sånt och fokusera på skola och arbete. Även för skolan måste det ju arbetas. Låtar, texter, repliker och dylikt skall, bör, måste läras snarast för att det ska bli bra. Och till jul ska Ebba väga under 60 kg. Det är knappt 2 kg kvar. Det bör hon väl kunna lyckas med?

Det offentliga livet rullar på helt okej, men privatlivet är åt helvete. Nej, det är det inte. Bara en liten del av privatlivet.  Nåväl. Nu ska Ebba i alla fall sova. Hon behöver sin skönhetssömn.