Back from work
Det är mycket jobb nuförtiden. Kanske tar i lite väl hårt, men det är så här det är. Jag sliter. Jobbade 18-01 ikväll. Innan dess var jag på workshop om näring och anatomi. Nu är jag hemma och ska sova. Mina vader gör fortfarande ont, tror det snarare är muskelslitning än vanlig träningsvärk. Jag har ont i magen eftersom jag ätit konstigt, ont i huvudet (vätskebrist?) och jag kan inte belasta min vänstra axel. Den gör ont och är inte alls tillförlitlig. Jag tappar saker och kompenserar med höger på ett dåligt sätt. Min röst vill inte som jag och jag har svårt att hitta fokus och lugn.
Imorgon ska jag hinna med en massa innan jobbet. Har läxor till på tisdag som måste göras imorgon också eftersom jag jobbar måndag kväll...
Det är tufft. Av någon anledning vägrar jag ge upp. Jag vägrar visa mig svag och när väl någon frågar hur det verkligen är med mig, någon som känner mig och ser att det är något, så väller allt ut. Tårarna är nära, alltid och överallt.
Jag är väldigt överkänslig och grinig och det yttrar sig alltid mot fel personer. Det gör det alltid sånt... I mitt fall är det föräldrarna som jag är spydig, grinig och lättstött emot. Dem av alla, det är ju de som har absolut mest tålamod och verkligen bryr sig. Ändå tar jag mig samman gentemot alla andra, gentemot dem som får mig att bli så här aggressiv, men inte gentemot dem som egentligen mest skulle förtjäna det. Det är bara en polare som vet hur jag verkligen mår. Han är den enda som vet för att han är den enda som frågar och den enda som förstår något sånär. Och just honom överöser jag med mina "problem" med allt det som tynger mig, stressar mig och belastar mig. Som om han inte hade nog att tänka på själv...
Jag ska försöka sova nu. Jag behöver det. I synnerhet mitt viktigaste arbetsverktyg behöver det; min kropp. Alla mina små skråmor och värk är ju inget annat än tecken på överansträngning och för lite vila. Och det i kombination med en diet...
Positivt: I morse hade jag gått ner 6hg. Alltid en början=)
Godnatt zzzzz....