Shooting
Idag kom det jag bara gått och väntat på egentligen. Rektorn frågade mig hur jag mådde, hon tyckte jag såg lite stressad ut, och jag bröt samman. Jag orkar inte mer, jag vill inte mer! Det som händer i mitt privatliv, i min lilla bubbla gör inte det hela bättre, men samtidigt har jag fått ansvar för dekor och rekvisita, jag är det som har allt med mig, den som fixar och donar och springer och inte hinner äta och inte lyckas sova och går runt och är krasslig och tar sönder min röst.
Ja, jag tycker om att ta ansvar och jag organiserar gärna. Men bara om jag får friheter inom mitt ansvarsområde och det då även accepteras som MITT ansvarsområde och jag får den auktoriteten som jag behöver. Det funkar inte om ingen lyssnar på mig och sen inte har sina grejer på plats.
Jag var nära att hoppa av hela projektet, men jag har jobbat för mycket för det och det kommer för många av mina älskade kompisar för att jag skulle skippa det nu.
Det är bara lite mycket på en gång.
För nästa projekt ska jag enbart tänka på och för mig själv och ingen annan. Glömmer någon sin stol eller sina skor eller sitt äpple så är inte det mitt problem sålänge jag har det som behövs för mig bakom eller på scen.
Jag vill verkligen inte vara i den här situationen. Jag är asnervös för min låt. Den föll isär helt och hållet idag på genomdraget och resten av klassen kunde inte hålla tyst och stå stilla bakom scen och i min förtvivlan och almänna ilska gav jag dem skulden att ha förstört min låt. Men det är ju mitt eget fel om inte jag kan koncentrera mig. Tyvärr.
Ikväll var det fotografering för modelltävlingen för en restaurangmeny. Av 70 har nu 22 valts ut som fotades och kommer ställas ut på affischer nästa vecka så att man kan rösta fram de 11 som ska synas i menyn sen.
Nu gäller det bara att få folk att rösta på mig=)
Det var kul med shootingen och jag tror bilderna blev bra. Men annars hade jag helst skjutit mig själv för min naiva tro att det skulle funka att småprata med han som förra inlägget gällde. Hälsade på den andra på vägen hem när han jobbade. Han verkade inte alls intresserad längre så nu har jag skrivit ett sms. Trots alla varningar och alla tjejkompisar som säger, nej du får inte skriva, du måste vänta tills han hör av sig... Tänk om han inte hör av sig då? Tänk om han inte är intresserad alls? Tänk om han är intresserad fast blyg eller tror att jag inte är det för att jag aldrig hör av mig?...
Klarhetssms. "Snälla tala om för mig ifall du inte är intresserad. Jag pallar inte så här."
Jag blir så trött på det och jag längtar så efter lite närhet och kärlek och ömhet och snälla ord från en man! Lite uppskattning... Snälla... Men jag vill få det utan att be om det och av rätt kille!
Efter klockan tio på lördagkväll kommer jag vara totalt oanvändbar. Av trötthet till lika stor del som lättnad. Sen blir det banne mig fest! Så det så!
Jag är INTE sugen på att sjunga kärlekssånger. Förutom mitt solo som stämmer väldigt bra. Finns hur många som helst som det går att referera till när jag sjunger...:-S
Ja, jag tycker om att ta ansvar och jag organiserar gärna. Men bara om jag får friheter inom mitt ansvarsområde och det då även accepteras som MITT ansvarsområde och jag får den auktoriteten som jag behöver. Det funkar inte om ingen lyssnar på mig och sen inte har sina grejer på plats.
Jag var nära att hoppa av hela projektet, men jag har jobbat för mycket för det och det kommer för många av mina älskade kompisar för att jag skulle skippa det nu.
Det är bara lite mycket på en gång.
För nästa projekt ska jag enbart tänka på och för mig själv och ingen annan. Glömmer någon sin stol eller sina skor eller sitt äpple så är inte det mitt problem sålänge jag har det som behövs för mig bakom eller på scen.
Jag vill verkligen inte vara i den här situationen. Jag är asnervös för min låt. Den föll isär helt och hållet idag på genomdraget och resten av klassen kunde inte hålla tyst och stå stilla bakom scen och i min förtvivlan och almänna ilska gav jag dem skulden att ha förstört min låt. Men det är ju mitt eget fel om inte jag kan koncentrera mig. Tyvärr.
Ikväll var det fotografering för modelltävlingen för en restaurangmeny. Av 70 har nu 22 valts ut som fotades och kommer ställas ut på affischer nästa vecka så att man kan rösta fram de 11 som ska synas i menyn sen.
Nu gäller det bara att få folk att rösta på mig=)
Det var kul med shootingen och jag tror bilderna blev bra. Men annars hade jag helst skjutit mig själv för min naiva tro att det skulle funka att småprata med han som förra inlägget gällde. Hälsade på den andra på vägen hem när han jobbade. Han verkade inte alls intresserad längre så nu har jag skrivit ett sms. Trots alla varningar och alla tjejkompisar som säger, nej du får inte skriva, du måste vänta tills han hör av sig... Tänk om han inte hör av sig då? Tänk om han inte är intresserad alls? Tänk om han är intresserad fast blyg eller tror att jag inte är det för att jag aldrig hör av mig?...
Klarhetssms. "Snälla tala om för mig ifall du inte är intresserad. Jag pallar inte så här."
Jag blir så trött på det och jag längtar så efter lite närhet och kärlek och ömhet och snälla ord från en man! Lite uppskattning... Snälla... Men jag vill få det utan att be om det och av rätt kille!
Efter klockan tio på lördagkväll kommer jag vara totalt oanvändbar. Av trötthet till lika stor del som lättnad. Sen blir det banne mig fest! Så det så!
Jag är INTE sugen på att sjunga kärlekssånger. Förutom mitt solo som stämmer väldigt bra. Finns hur många som helst som det går att referera till när jag sjunger...:-S
Kommentarer
Trackback