Back on my feet

Okej, kanske lite tidigt att skriva detta, men det känns ändå så.
Är tillbaka igen. På rätt väg liksom. Det kommer bli bra. Allt.
Satt och pratade om motgångar och kritik och kämparanda och jävlaranamma och sånt med M efter skolan idag. Hon behövde nån att prata med och jag kände igen mig och märkte efteråt att jag också behövde exakt det. Prata med någon som också snubblar, som också tvivlar, som också gör allt för att vara stark och bara inte lyckas med det ibland, någon som också vill, någon som också kämpar med sig själv...

Jag kutar på fastän jag inte alltid orkar och fastän tårarna ibland skymmer min syn på allt det som är så underbart bra, jag kutar på och jag kämpar och jag är oändligt tacksam för alla vackra människor som älskar och stöttar mig.
Av hela mitt hjärta, varje dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback