Dagen gryr...
Det börjar bli ljust utanför mitt fönster. Men jag har precis kommit hem. Jag mår bra av att höra fåglarna kvittra. Det är fint. Det känns bra i hjärtat. Har lyssnat på lite inspelningar från bandet. Blir så jäkla stolt över mig och mina pojkar. Tror att med rätt kontakter, lite övning och en ganska rejäl portion disciplin skulle kunna bli riktigt framgångsrika... Känner knappt igen min röst, men det jag hör gör mig sjukt glad och nöjd!
Har min sista heltidsdag på jobbet imorgon. Äntligen. Sen har jag klarat min heltidsmånad. Shit, det är inte min grej att bara göra en sak. Alltså bara ett sorters jobb. Jag skulle bli tokig om jag skulle behöva leva så. Skulle nog bli det om jag bara gick i skolan också, behöver liksom omväxlingen.
Försöker intensivera mitt liv. Inte med att fylla det rent programmässigt utan mer känslomässigt. Jag tar mig tid att lyssna på fåglarna när jag cyklar hem, jag snackar lite med tjejerna i baren efter slut, jag lyssnar på musik som får mig att gråta. Det är bra, för då känner jag att jag fortfarande lever. Jag tvingar mig själv till emotionalitet för att inte gå under.
Knäppt att jag ska behöva tvinga mig, men så är det helt enkelt. Ibland krävs lite våld tills saker och ting faller på plats.
Nu körde precis första bussen förbi.
Ska träffa J om mindre än åtta timmar. Men det gör inget, för det känns bra. Just nu känns det bra i mig. Allt känns bra. Att träffa J imorgon känns extra bra.
Men nu måste jag ändå försöka sova. Annars kommer det INTE kännas lika bra ikväll...
Har min sista heltidsdag på jobbet imorgon. Äntligen. Sen har jag klarat min heltidsmånad. Shit, det är inte min grej att bara göra en sak. Alltså bara ett sorters jobb. Jag skulle bli tokig om jag skulle behöva leva så. Skulle nog bli det om jag bara gick i skolan också, behöver liksom omväxlingen.
Försöker intensivera mitt liv. Inte med att fylla det rent programmässigt utan mer känslomässigt. Jag tar mig tid att lyssna på fåglarna när jag cyklar hem, jag snackar lite med tjejerna i baren efter slut, jag lyssnar på musik som får mig att gråta. Det är bra, för då känner jag att jag fortfarande lever. Jag tvingar mig själv till emotionalitet för att inte gå under.
Knäppt att jag ska behöva tvinga mig, men så är det helt enkelt. Ibland krävs lite våld tills saker och ting faller på plats.
Nu körde precis första bussen förbi.
Ska träffa J om mindre än åtta timmar. Men det gör inget, för det känns bra. Just nu känns det bra i mig. Allt känns bra. Att träffa J imorgon känns extra bra.
Men nu måste jag ändå försöka sova. Annars kommer det INTE kännas lika bra ikväll...
Kommentarer
Trackback