Little Red Riding Hair

Jag skulle verkligen kunna spy på min livsstil. När jag vaknar klockan 11 en söndagsmorgon en fullspäckad vecka före tentorna med kanske sammanlagt 4.5 timmars sömn i kroppen när jag egentligen hade tänkt gå hem vid 23 igår kväll och plugga idag, jag är småbakis så där som man blir när man bara druckit lite fast allt efter midnatt, sjukt trött och arg och sur på mig själv för att jag inte lyckas skärpa mig. För att jag inte lyckas prioritera. För att jag inte fokuserar på det som egentligen är viktigt, nämligen min hälsa och skolan.

Jag vet att min livsstil som jag har sen några veckor tillbaka har sin grund i mitt själsliga tillstånd. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera rädslan och spänningen inför allt som väntar. Jag fyller min tid och ägnar min uppmärksamhet åt kompisar, fester, jobb etc istället för att fylla i skattedeklarationen, konfrontera min panik inför 2010, hämta min gitarr från reparationen, ta hand om min röst, öva på mina monologer och låtar och lära min vilken molltonart som har två kryss, lämna tillbaka böcker på bibblan, tvätta mina kläder, betala räkningar, sova mer än 5 timmar per natt, berätta för D och R att jag inte vill vara tillsammans med någon av dem...

Eftersom jag inte kan kontrollera situationen, mina känslor, vart makterna leder mina steg, så blockerar jag. Jag skjuter allt ifrån mig. Det känns som att jag sitter på min cykel och cyklar på en landsväg eller nåt och bakom mig mullrar världens största åskoväder. Himlen är svart och hotfull. När jag började cykla hade jag valet om jag skulle cykla igenom en liten regnskur eller åt andra hållet därifrån. Jag valde inte regnsksuren och nu blir situationen ständigt bara tyngre, större och hotfullare. Det dröjer inte länge tills blixten slår ner.