Jag är rädd på riktigt!

Idag har Pappa och jag bokat flyg och hotell i Wien. Han kommer med mig fastän han fyller år den helgen... Är otroligt tacksam att jag slipper åka själv. Är tillräckligt rädd som det är.
En av mina lärare/coaches har förklarat att "fear is directly proportional to talent" vilket innebär att ju räddare du är ju mer talenterad är du. Dessutom är man inte rädd för att misslyckas utan man är rädd för konsekvenserna ifall man faktiskt lyckas... Det är sant. Och det skrämmer mig ännu mer.
Jag är nervös och rädd och börjar tappa taget kring hela situationen. Jag har ingen aning hur det kommer vara, har inga bilder, inga föreställningar om det. Det enda jag vet är att det är dans först. Sen sång och efter sången görs första valet. De som blir över får spela, sen görs åter en cut och de som blir över då bjuds till personligt samtal och får sjunga, dansa och agera en gång till. Sen bestäms vilka som tas in på skolan.

Medan jag skriver ovanstående drar min mage ihop sig så att det gör riktigt ont. Som när man äter något riktigt surt på fastande mage. Ungefär.

En massa energier flyger runt i min kropp. Där finns allt. Det bubblar och håller på och delvis yttrar de sig i form av eksem. Rädslan och nervositeten och de negativa energierna jag delvis möter.
Jag kan omöjligt säga om grundkänslan är positiv eller inte, det enda jag vet är att jag måste ge allt. Jag har inget annat val. Det här är det jag är skapad för. Det tror jag i alla fall och det känns så.
Det känns varken bra eller dåligt, men det känns rätt.

Det händer saker och ting med mig. Det bubblar. Jag växer, utvecklas, går framåt. Och det är det som är målet.
Formulerade mitt livs mål spontant i lördags kväll utan att ens ha funderat på det särskilt mycket:
Jag vill kunna se tillbaka på mitt liv och veta att jag gjort allt jag gjort av med total övertygelse, fullt ut och av hela mitt hjärta. Jag vill ha vågat och riskerat, men viktigast är att jag alltid gjort mitt allra bästa i de situationer jag varit.

Fjärilen står för glädje. Glädje är det enda som människor verkligen är beredda att döda för. För mig står den även för liv, för kreativitet, för skönhet, frihet och egensinnighet. Allt det som jag eftertraktar.
En vacker dag blir det nog en liten tatuering ändå... Men bara en liten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback