Upprymd och slut!
Jag är helt färdig. Känner mig som en cykel med för lite luft i däcken. Det går fortfarande att komma upp för backen men det är jäkligt osunt för cykeln...
Nåväl, på något sätt kommer det nog att bli bra.
Repandet med dramaturgen gick i alla fall jättebra. Över alla förväntningar! Vi fick mycket gjort idag.
Ska bli spännande att lyssna på inspelningarna från repet. Spelar in allt så att jag slipper göra anteckningar...
Igår och idag har det varit vår. Riktigt sköna temperaturer. Jag har tagit fram min röda kavaj med de vita knapparna och de nyköpta diva-solbrillorna har fått sitta på näsan några gånger. Härligt! I fredags drack vi kaffe utomhus efter lunchen första gången i år. I solen!!! Och utan ytterkläder! Aaaaah! Najs!
När jag gick hem från stationen ikväll och fåglarna kvittrade så jag blev rädd att de skulle trilla ner från träden och överröstade Winnerbäcks Farväl Jupiter i hörlurarna kände jag att dagens inlägg måste innehålla två saker:
1. Fjärilen symboliserar i de flesta kulturer Glädje. Och enligt nån kinesisk filosof så är glädje det enda som människor verkligen är beredda att dö för.
2. En vemodig vårdikt som jag kom att tänka på om en nalle som blir så vemodig på våren när han ser alla par utomhus för han är för gammal och ligger bara och ruttnar uppe på vinden...
Vår och vemod
När det våras blir Nalle alltid vemodig - eller som han själv säger i sina vemodigaste stunder:
- O v ä, vad jag blir v ä m o d i g !
Det våras, det våras,
och Nalles ögon tåras.
Det kvirrar och det pirrar,
nur leker alla firrar,
och metarna de hoppas,
och knopparna de knoppas
i Nolhaga allé.
Men är det nån idé?
O ve , o ve, o ve!
Det sjuder och det spirar,
och Nalle står och plirar,
och kalvarna de dansar,
och hundarna de svansar.
Det bilas och de bussas,
och paren går och pussas,
och han vill pussas med,
men han är femtitre.
O ve, o ve, o ve!
Det trallas, det visslas,
det tasslas och det tisslas,
men Nalle är allena
och nött och stel i bena.
Han vämod svämmar över,
en näsduk han behöver.
- Var är den? Vä, o vä!
O vår, jag blir disträ!
Var är min portmonnä?
Det våras, det våras
och Nalles ögon tåras.
Nu kväker alla lammen
och grodorna i dammen,
och sparvarna har hippa,
men Nalle han vill slippa.
- O vä, o vä, o vår,
du är förfärligt svår!
Jag hoppas du förgår!
Britt G. Hallqvist
Här är det superdupersunkigt och trist väder! Önskar jag också fick lite sol och fågelkvitter! (igår var det lite sol, men då var jag inne på butiken och jobbade trots massiv förkylning. Blä)
Härligt att det börjar våras och ta hand om dig! :) Kram