Little Red Riding Hair

Dagens ena danstimme gjorde mig totalt deppig. Vi lärde oss en 50-tals revykoreografi, skitrolig att dansa, sådär så man får vara lite lagom oskyldig och sexig samtidigt... Sean filmade för att vi ska kunna jobba vidare på koreon när han inte är här, den tunga överraskningen kom när vi kollade. Jag var riktigt nära att brista i gråt när jag såg det. Jag är typ dubbelt så tjock som alla andra. Faaan! Så jäkla deprimerande. Kände inte riktigt för att äta nåt resten av dagen efter det.. Nu fick det i alla fall bli en kopp varm choklad för efter ett otroligt kreativt bandrep kändes allt lite lättare,det räckte att jag hörde killarna spela utifrån, så blev det varmt i hela mig... då lyckades jag övertyga mig själv om att jag faktiskt duger som jag är och att jag inte tänker låta mig hindras av att jag är bredare, större, tyngre, muskulösare och längre än de andra i min skola! Det finns ingen anledning!
Men det beror ju såklart på vart jag vill landa. Vill jag få jobb som dansare så måste jag ner ytterligare 10 kg cirka, vilket skulle innebära att jag privat går runt och ser ut som ett lik medan jag på scen fortfarande vore för tjock för att vara dansare... Äsch, jag vet inte...
Jag ska nog sova på det, men nästa gång jag är sötsugen kommer jag nog tänka på bilden på skärmen... Och jag kommer tänka på låten jag ska sjunga från musikalen Fame (inte filmen!!) som slutar med I don't want to be the fattest dancer of all....
I den låten ber Mabel till Gud att han ska hjälpa henne att inte äta allt som kommer i hennes händer...
Där kanske finns en roll för mig ändå=) Fast den är jag väl för smal för ändå...:-S

Nu ska jag sova och imorgon ska jag lära mig alla mina texter utantill! Så det så! För skådespela, sjunga och dansa kan jag, det vet jag, bara det där med att hålla BMIt på under 20 visar sig vara en omöjlighet...