Little Red Riding Hair

Är just hemkommen efter min första dag på La Gioia. En italiensk restaurang mitt i denna underbara stad. Det var mycket att göra, väldigt mycket nytt, mycket att tänka på, men också mycket roligt. Trevliga medarbetare, bra stämning, logisk arbetsuppdelning, meningsfull tidsindelning. Det känns bra. Det känns som att jag kan trivas där.
I alla fall 3 månader...

Och redan har jag nuddat vid det temat igen. Det går verkligen inte en enda dag utan att någon pratar om att jag ska flytta i augusti. Antingen någon annan eller jag, konstigt nog oftast någon annan än jag...

Jag mår bättre än vid förra inlägget, som sagt, det är verkligen ett fotografi av min tillvaro, ingen spelfilm... Jag skriver det jag känner i det ögonblicket, inte så mycket mer...
Just nu mår jag bättre. Jag har ett jobb att gömma mig i igen. Nu behöver jag inte reflektera längre...

Jag pratade med Mamma om det här med att inte veta vad jag ska prioritera, och hon sa såhär: Du vill upp på scen, du vill sjunga, dansa och agera, det är väl det du vill? Alltså är det ju helt klart att det är skolan du ska ge prioritet!
Jag tänkte: Ja, så himla komplicerat är det inte om man bestämmer sig för att se det hela svart och vitt... Jag bör använda min tid och energi för att öva mina texter och låtar, träna rörlighet, kondition och styrka och läsa böcker om dans, sång och skådespel. Okej, tjäna lite pengar emellanåt är väl inte så dumt heller...

Men nu ska jag sova. Efter en dryg timma joggingrunda och sen 9 timmar jobb på det börjar jag känna mig ganska mör i kroppen...
Imorgon kör vi samma igen=)
(vi=jag och mina låtsaskompisar Molgan och Abbey)