Little Red Riding Hair

Det är nåt med att gå hem när man normalt är på väg åt andra hållet... Jag vet inte vad det är, men det är nåt som gör mig lycklig. Jag känner ro och frid och glädje när jag vandrar hemåt på morgonen runt sju tiden. Oavsett vad som väntar när dagen gryr på riktigt...
Det känns som att allting är okej, allt kommer ordna sig. Det ligger en trygghet i att se dagen börja. I alla fall något som är ständigt. Det kommer en ny dag med nya chanser, nya utmaningar, nya glädjanden, nya kontakter, ny förlåtelse, ny kärlek. En ny dag med nytt hopp.
Det var inte bättre förr, men det kommer bli bättre framöver.

Han har så rätt Lasse. Så rätt...

Jag vandrade nykter hem i morgonen som låter ana en kommande gryning. Och jag blir glad. Och upprymd av allt det som finns i världen, att naturen om och om regenererar sig själv. Den kliver in i en ny dag efter nattens vila. Och jag kliver in i en farstu som luktar nyår och går och lägger mig och kan inte sova för jag är klarvaken. Men jag måste sova för om tre timmar börjar min dag igen. Då ska jag upp för att jobba; tillsammans med en chef som lär vara ganska trött och aningen bakfull...

Där finns hopp om lycka i grunden. 2010 börjar bra. Hittills. 2010 börjar mycket mycket MYCKET bättre än 2007, 2008 och 2009 började. Det kan bara bli bra. Det här är återigen ett av mina stora år. Det blir många sådana när man bestämmer sig för stora steg så ofta som jag.

Men nu bäddar jag ner lilla Ebba och låter tröttheten ta plats.

Det blir bra. Riktigt bra.
Gott nytt år.