Det kliar, det ilar, det spritter

Det kliar i fötterna, i benen, i armarna. Jag har dans i kroppen. Lusten ilar genom mig. Jag är så motiverad och jag har sån lust och sånt sug att ge järnet att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen...
Jag kan minnas en liknande känsla från när man var liten och inte orkade sitta stilla vid matbordet, eller inte kunde gå och lägga sig än för att det liksom bara pirrade i hela kroppen. Den ville röra på sig. Den ville springa, den ville busa, jaga, hoppa, krypa. Nu vill den göra piruetter, vackra developpés, uttrycksstarka hopp, kraftfulla steg, eleganta arabesquer... Ååååååååh, jag vill DANSA! Jag vill bli dansare!
Severin har lyckats väcka min danslust igen. Till och med balett är roligt när det börjar se ut som nåt... När rörligheten och styrkan börjar komma!

Det spritter i mig, som det spratt i Calle Schewen där han satt på sin ö i Roslagen och blandade sitt kaffe med kron, det är som om våren kom inom mig.

Jag känner mig ung och stark.
Jag känner mig nära mig själv.

Jag tror jag börjar bli kär.
Ja, jag är faktiskt kär. I mitt liv.
I mitt konstiga, förvridna, speciella, underbara liv.
För jag lever ju faktiskt exakt det liv jag vill leva.

Och hon som ler mot mig från spegeln innan jag går och lägger mig, hon som brukade vara så ful och äcklig och dum och tjock... Hon är plötsligt helt okej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback