Misslyckas
Du får inte misslyckas!
Du måste klara av det här!
Bit ihop, Ebba, fokusera, strukturera!
Skärp dig! SKÄRP DIG!!!
Jag lägger alla de här kraven på mig själv. Det är ingen annan som gör det.
Att misslyckas är den absolut största rädslan jag har. Inte räcka till, inte orka, inte klara av.
Jag lyckas inte få pli på mitt liv. Det känns som att mitt liv springer ifrån mig igen. Det händer en massa och jag hinner inte reagera. Jag lever inte mitt liv, mitt liv lever mig. Så känns det i alla fall.
Jag försöker organisera, strukturera, fixa, ordna, men det håller inte. Så fort nåt kommer emellan, eller nåt som är viktigt inte får plats eller jag glömmer nåt, faller allt isär som ett korthus.
Kommande vecka är fullspäckad: Måndag dans, möte om monologen för tentan i sommar, tisdag skola hela dagen, sen drar det igång på allvar: onsdag dans och röstteknik på morgonen jobb 16-22, torsdag dansträning sen jobb 14.30-22, fredag skola med två sångpass inpillade i håltimman, presentation på eftermiddagen, lördag sång och jobb, söndag fotografering hela dagen. Jag vet att det kommer lösa sig. Det gör det alltid. Men det är en massa runtom som gör mig så förvirrad och matt och trött på mig själv. Jag har ett nytt jobb på g, där jag ska lämna cv och sånt och som jag helt hade glömt att det var på gång... Sen har jag två vänner som jag hade lovat höra av mig till för att träffas i veckan (inte en chans att jag hinner med dem...), jag ska skriva låttexter, betala räkningar, lära mig texter utantill, öva musikteori, öva sång, skådespel, tyska och röstteknik... Och dans...
Skärp dig, Ebba. Andas in, andas ut.
Prioritera.
Strukturera. En sak i taget. Slappna av. Sov.
Känner efter inom dig. Hitta glöden. Lägg i lite ved, blås lite på den, vänta ett ögonblick och se hur den brinner.
Tvinga dig själv, tills det kommer av sig själv.
Sov.
Kör hårt!