Mitt år började bra

Jag tog två steg in i det nya året. Snubblade. Föll. Och blev liggandes drygt ett dygn. Så tog jag mig sakta upp. Först sittande. Sen på ett ben. Sen på båda. Stod stilla tills jag var säker på att båda benen bar. Sen började jag om igen.

Jag har samma gamla spöken att kämpa med. Samma svagheter. Samma symptom och syndrom. Samma jag.
Men det är ett fint jag. Det har det egentligen alltid varit, jag har bara inte fattat.

Jag får samma rättningar som förra året: Släpp taget, våga, riskera, sluta vara rädd.
Men jag är rädd. Jag är rädd för det som kan komma ur mig.
Min coach Kaspar tycker att jag ska sluta bete mig som en idiot och acceptera att jag är begåvad och har talang. Vi började prata om berömdhet och jag sa att jag inte vill bli berömd utan bara ha framgång. Han genomskådade mig: Oh no baby, you wanna be a superstar!
Klart jag vill men det finns ingen anledning att jag skulle bli det och dessutom skrämmer det mig.
You just gave the only perfect reason why you should be a 'superstar': It frightens you to death.
You know instrinctivly you can't avoid it.
(Unless you're behaving like an idiot, which is what most talented people rather do)...
See More
So, as one of my New York friends put years ago: Don't be a jerk!

Så kommer Johannes, skådespelläraren vi har för tillfället och säger att det är inte dåligt det du gör, Ebba, men det är för lite. Våga mer, lita mer på dig själv, var inte så rädd för det som kommer.

Men jag är så rädd att där skulle kunna komma något ur mig som är nytt. Som jag inte känner till och som jag kanske inte kan kontrollera. Fy fan, vad läskigt! Å andra sidan vill jag komma åt det där läskiga. Annars kommer jag ju aldrig vidare! Jag vet bara inte vad jag ska göra för att kunna lära mig släppa taget och hoppa och se vad som händer...

Börjar med att se om jag kan hitta någon av Stanislawski eller Strasbergs böcker och läsa om hur skådespelaren bör arbeta på sig själv...

I slutändan kanske allt bara behöver lite tid också. Jag menar, Rom byggdes ju faktiskt inte på en dag...

Dessutom kommer allt bli bra för det här är ett bra år för mig. Punkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback